Lilla Tusse

Jazzie 2015-11-30 22:56 (3 kommentarer)
Tusse har det jobbigt just nu.
Ena stunden är hon rädd för att äta. Nästa stund har hon ont i halsen och kan inte äta därför. Sen har hon växtvärk som hon vaknar grinande av. Och så är hon trött. Hela kroppen är trött säger hon. Och den där pricken på handen som är ett sår som gör så ont att tårarna kommer.

Det är mycket nu.
Det mesta är ju så klart inget alls. Men det vet inte vår 3-åring. Och något är nog inte riktigt som det ska vara. Det känner hon. Men kanske har hon svårt att precisera. Så ontet flyttar sig lite.
Jag har ingen riktig aning om vad som är vad. Även om jag har vissa gissningar.
Jag tror på växtvärken. Den är så typisk och hon skulle inte gråta i sömnen tills hon vaknade. Dessutom har jag gjort lite olika tester för att se om det bara är inbillning eller inte. Det verkar inte så.

Halsen kan vara. Eller inte vara. Vilket som är det nog ett virus som det är att ta sig igenom. Och svårigheten med att äta vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Men just nu funkar keso. Jaha. Så då får hon äta keso.
Just nu flyter jag bara med och ser var vi landar. Men vad jag skulle vilja göra är att lyfta min dotter och ta allt som oroar henne bort från henne och hennes kropp.
Istället får jag hålla om henne. Hålla hennes hand. Och pussa hennes mjuka kinder.

AnnA

Det är jobbigt när man ser att barnen har det kämpigt, även när man vet att det är små bekymmer. För henne är det ju stort. Hoppas hon kommer runt det snart. Kram.

2015-12-01 20:19:33

Pocksigen?

Ja, pussa och hålla och trösta och krama. Det är jobbigt när de har det så där. <3

2015-12-02 16:51:24

LaBonita

<3

2015-12-02 18:57:32


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte