efter stormen

.jag 2015-11-30 07:11 (inga kommentarer)
ja, helgen blev väl ungefär som förväntad. jag åkte hem, skrev min hemtenta och blev godkänd. kanske inte med jättemycket marginal, man skulle ha 75 % rätt och jag hade 82, men godkänd är godkänd och eftersom jag inte fått tag på den över 700 sidor långa boken förrän i torsdags så får jag väl ändå vara nöjd.

ja, sen kom mr S hem och gick raka vägen upp i arbetsrummet och började jobba, sådär som man skulle önska att han gjorde av sig själv för att han ville och inte i demonstrativt vredesmod. sen frågade han surt om jag ville ha pizza, och det ville jag inte och då ringde han demonstrativt och beställde till sig själv. allting är demonstrativt och tråkigt just nu.

på lördagen tog jag en långpromenad med hundarna, när jag kom hem hade mr S vaknat och höll på att dammsuga i arbetsrummet. sen kom han ner och sa "ja, nu är det klart så nu kan du ju sluta må dåligt över det", och vad svarar man på det? att det inte kanske primärt är det, utan snarare hans sätt att hantera konflikter som jag mår dåligt av? men jag svarade ingenting.

sen kom barnbarnen och vi poppade popcorn och tittade på film och spelade spel och det var mysigt. och de sov i bäddsoffan i arbetsrummet precis som det var tänkt (fast helt klart är det inte, det saknas lister och ett par golvplankor och behöver fortfarande en rejäl grovstädning efter att ha varit täckt av bygg- och slipdamm i över ett halvår, men på det stora hela så). och på söndagen var allting frid och fröjd, vi spelade mer spel och tittade på film och fikade och pratade. de är så stora nu, det är så mycket tankar och grejer som ska ventileras hela tiden och det är så himla mysigt. ja, sen skjutsade jag hem dom och sen åkte jag hem. mr S höll på med något i källaren, oklart vad men där höll han sig resten av dagen. och jag kurade ihop mig i soffan framför svt:s ridsportssändningar. och sen skulle det ju bli storm, och jag hatar storm så jag satt i soffan och grät, mest över den här tråkiga stämningen och lite för att jag var orolig. men mest över att det ALLTID är jag som måste ta första steget när vi har bråkat, för han tycker att jag sänder ut signaler att jag vill vara ifred och då tänker han inte tränga sig på utan vill vara hänsynsfull och ge mig space. och det låter ju väldigt bra när han säger det så. men jag kan ju samtidigt tycka att det är ett sätt att slippa ta ansvar. för hur det än är så ÄR DET INTE BARA MITT FEL. det är inte jag som ständigt har prokrastinerat det här förbannade renoveringsprojektet, jag har erbjudit mig att hjälpa till fler gånger än jag kan räkna, jag har fixat med andra saker för att han ska få mer tid att hålla på med sitt, att det sen inte blir av för att han väljer att prioritera andra saker ÄR FAN INTE MITT FEL. och när han påstår att han blir förbannad för att jag bara tjatar, är oförstående, stressar honom och aldrig känner av när gränsen är nådd för tjat, då är det ju enligt honom jag som startar konflikterna och han är bara ett oskyldigt offer för omständigheter över vilka han inte råder. och jag köper inte det. och jag tycker inte det är okej att säga vad som helst bara för att man råkar vara förbannad, nån slags jävla code of conduct borde det finnas även i ett gräl. men det tycker uppenbarligen inte han.

ja, det var väl den helgen. inte så jättekul om nu frågar mig. och idag lär det bli en evighetsdag, för imorgon ska bolaget splittras och sen får vi inte jobba i vårt affärssystem mer. det vill säga att allting som skulle varit klart den 31/12 måste bli klart idag, så det lär ju bli en arbetsdag som heter duga. och jag har redan ont i huvudet, vaknade av att det gjorde ont på ett sånt där jobbigt dunkande sätt som inte kommer att gå över på hela dagen.

stormen blev i alla fall inte så illa som befarat hos oss, vi hade inte ens strömavbrott. det får väl vara dagens lilla glädjeämne. nu måste jag jobba.






Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.