ja, inte är det så himla kul just nu, livet. jag försökte prata med mr S igår, om det här med renovering som aldrig blir klar och som VERKLIGEN börjar gå mig på nerverna nu, men han _vill_verkligen_inte_ förstå min poäng. för om han ska förstå min poäng så måste han ju erkänna att han faktiskt är en person som ständigt skjuter upp allting till morgondagen och som aldrig blir riktigt färdig med någonting. för i hans värld är det inte så. i hans värld så jobbar han fokuserat och målinriktat hela tiden, och den här lilla detaljen att han aldrig blir klar eller åtminstone att allting tar helt orimligt lång tid, det beror på att det "alltid kommer något annat emellan". men då handlar det ju om att han inte klarar av att prioritera i så fall. och så tyckte jag att vi kan väl i alla fall DISKUTERA vad och när och hur saker ska göras, istället för att han bara meddelar mig att "jag hinner/orkar inte, jag gör det imorgon istället". och då vill han ha det till att han visst diskuterar, men det GÖR han ju inte.
och sedan är det "imorgon" men då blir det inte av för då måste man kanske passa på att klippa gräset innan det ska bli regn eller så måste man passa på att köra till lantmännen när de har kvällsöppet eller så måste man passa på att göra något annat som bara kan göras exakt den dagen. och dagen därpå är det kanske städdag så då kan man inte heller göra något, och sen är det fredag och då vill man ju kunna sitta ner och koppla av och ta det lugnt, och på helgen vill man kanske kunna göra något kul när man äntligen är ledig och SÅDÄR HÅLLER DET PÅ, och jag tycker han är blind om han inte ser att det är ett mönster i hans beteende, dels att skjuta upp saker och dels att han inte klarar av att prioritera bort andra saker till förmån för det han håller på med och som skulle ha varit klart för hundra år sen. vadfan, jag kan väl klippa gräset eller åka till lantmännen och jag hade gladeligen städat hela huset själv om han hade lagt den tiden på att se till att bli klar istället, men så vill han ju inte ha det. och för övrigt så har vi provat den varianten också, och det blir inte mer gjort för det.
nä, så han blev ju sur förstås, eller det var han ju redan, men eftersom jag ville prata med honom för att dels reda ut surheten och dels försöka få någon slags metod för hur fan vi ska kunna diskutera pågående projekt utan att han känner sig påhoppad och kränkt och det slutar med att det blir ett världskrig. ja, så det försöket var ju ganska misslyckat, kan man väl säga. han blev förbannad och gapade och skrek och jag blev förbannad och gapade och skrek och ingen lyssnade på någon och jag hatar när det är på det viset. och jag hatar att det liksom tar hundra år att bli sams igen och att vi förmodligen inte hinner bli sams till helgen och då ska vi passa barnbarnen och så ska vi gå där och låtsas att allt är bra och ändå köra någon slags cold silence treatment, nä fy FAN vad jag inte vill det. men det är som det är. ikväll ska jag iväg och imorgon eftermiddag har jag tenta. känns ju skitbra det här. NOT.
ja, och så ringde ombudsmannen från facket för att informera om vad som sagts på förhandlingen i måndags. och det var väl mest att det kommer att bli nya förhandlingar. att företaget har nån lista på vilka personer som de vill ska tillhöra vilket bolag efter delningen och att det eventuellt kan bli fråga om en viss övertalighet, men det ska det som sagt förhandlas om så ingenting är ju bestämt och vi får väl sväva i ovisshet ett tag till då. jag är inte orolig för egen del, jag är rätt så övertygad om att jag ska följa med in i det nya bolaget och ha kvar samma tjänst där. men man vill ju veta hur det kommer att bli. med allting.
och nu ska det vara vattentäta skott mellan de olika grenarna i verksamheten, de som sen ska bli två företag, och det är hemligheter och hyschhysch och ryktesspridning. så otroligt oinspirerande arbetsmiljö.
jaha, vem ringde mer? jo, det ringde en från min brukshundklubb, en person som alltid är sådär jätteglad och positiv och trevlig, och nu tyckte hen att det skulle vara så fantastiskt kul på alla sätt om jag ville sitta med i deras styrelse. och jag tackade nej, vänligt men bestämt. hänvisade till mitt styrelseuppdrag i rasklubben samt all den tid jag lägger på mina kurser. "jamen kan du inte tänka dig att bara sitta med som suppleant, utan några åtaganden?", sa hen och fick det att låta som att det skulle ta högst en kvart i månaden, men jag vet ju hur det kommer att bli. även om det inte är betungande på det sättet som det var att sitta med i styrelsen i ridklubben där man hade personalansvar och ansvar för en stor fastighet med djur och maskinpark och stängsel och fan och hans moster, men jag tackade ändå nej.
ja, och sen ringde L och ville prata toalettbesök. visst, det är inte lika långt och utdraget och omständligt längre, men jag är så dödligt less på det. men det är ju bara att gilla läget.
jaha, så sen bråkade vi lite till och sen grät jag och sov på soffan och nu är jag på jobbet och har ont i huvudet och lite uvi-känningar, det var längesen men VARFÖR INTE LIKSOM, när allting annat är så jävla bra just nu?
not, alltså då.