jaha, här sitter jag och väntar på att läsa av en pågående analys och det känns inte riktigt lönt att börja på något annat så jag skriver väl några rader. ibland känns mitt skrivande som att jag bara rapar upp vad jag har gjort och vad jag tänker göra, och det kan ju inte vara speciellt intressant för någon annan än mig själv, men jag tror att det hjälper mig att bli mer strukturerad. plus att det är bra att gå tillbaks och läsa gamla texter och minnas att jaha, det var då när jag höll på med detta och så kände jag när det hände.
idag känner jag mig mest stressad. jag har mycket att plugga, det ska ju vara någon slags tenta på fredag och kursboken har inte kommit, fick mail igår att den var skickad från bokus och jag valde snabb frakt, så FÖRHOPPNINGSVIS kommer den idag. men den är på över 700 sidor, så det finns ju inte i världshistorien att jag hinner sätta mig in i hela den tills på fredag. men men. sen är det andra grejer också, utöver kursboken, plus att jag har ju mina två andra kurser som pockar på uppmärksamhet också. det här med att hoppa på en tredje kurs när man redan läser två och jobbar heltid var väl INGEN BRA IDÉ, kan man väl konstatera. fast jag trodde ju som sagt att den här skulle börja till våren. men det är bara att bita ihop och kämpa på.
och igår försökte jag prata med mr S om det här med att han aldrig blir klar med arbetsrummet, och han måste ha någon form av störning i sin verklighetsuppfattning, för han tycker verkligen på allvar att han "håller på med det hela tiden", men om man gör det så blir man väl klar någon gång? och om nånting dessutom har varit "i princip klart" hur länge som helst, och någon "håller på med det hela tiden", VARFÖR BLIR DET DÅ INTE KLART? jag tycker inte det är en orimlig fråga att ställa, och jag tycker heller inte att det är orimligt att be någon redogöra för exakt vad det är som återstår att göra, men det tyckte tydligen han, för han blev sur. och sen hette det förstås att det var jag som aldrig var nöjd, som inte fattade någonting, som sagt nej till allt han föreslagit och yadayadayada och jag härsknade också till och menade på att han fan inte har inkluderat mig i NÅGONTING som rör detta så exakt vad det är jag har "sagt nej till" är ju bara taget ur luften och så jävla typiskt honom när han är förbannad. jag har frågat massor med gånger om det är något som jag kan göra, men nä, han ska göra det själv, och då blir det ju uppenbarligen inte gjort. ja, så då blev det ett jättegräl om det, så jävla kul. NOT.
ja, så sammanfattningsvis är väl tillvaron inte direkt tivoli och ballonger just nu. på jobbfronten inget nytt, vi vet fortfarande ingenting. och i eftermiddag ska vi ha möte med den här kollegan som känner sig mobbad, och där känner jag att min chef egentligen inte vill att jag ska vara med. och det här med att känna sig exkluderad är ju inte precis någonting som livar upp tillvaron i vanliga fall heller.
men nu: jobba på.