jaha, måndag och snö och kallt, det kunde ju ha varit lite festligare. nu ska det i och för sig bli mildare igen redan imorgon, och inte mig emot säger jag bara. jag hatar snö. eller, det kan väl kännas stämningsfullt med nån centimeter nysnö, men det här att det formligen vräker ner tung blötsnö i timmar är inte precis något jag har efterfrågat. jag tycker jag har ont i hela kroppen efter två och en halv timmes pulsande i decimeterdjup snö igår och sedan skottning av gårdsplan och uppfart på det. tack, men nej tack, jag avstår gärna.
ja, men annars var väl helgen okej. mr S fyllde år och hans kompis, som också fyllt år, kom i lördags och åkte hem igår, och det hade jag väl kunnat vara utan om jag ska vara ärlig, men det är ju som det är. nästa helg kommer barnbarnen och ska sova över och nu börjar jag känna lite att jag vill ha en helg helt utan förpliktelser eller sociala måsten, men det får väl bli om två veckor då. GAH.
men näe, jag känner mig inte alls på humör för någonting just nu. oklart varför, men det är väl en kombination av allt ackumulerat elände som 2015 levererat i olika omgångar, en hektisk (om än rolig) höst, den stora ovissheten inför vad som komma skall på jobbet, lite stress över mina studier och lite sånt där smått och gott som börjar ta ut sin rätt. kanske. och igår lade tv och bredband av hemma och vill inte funka trots att vi startade om routern tusen gånger och jag bara ÅH NEJ, fan vad jobbigt att behöva mecka med det också, vilket gjorde mig på helt orimligt dåligt humör.
och arbetsveckan tornar upp sig. idag har vi avdelningsmöte (tråkigt), sen har jag telefonmöte med vårt fackombud, men imorgon är det väl inget speciellt. på onsdag ska det komma någon dansk och ha något projektmöte (jobbigt), och dessutom ska vi ha den här diskussionen om och med kollegan som kände sig mobbad. fast hen som är orsaken har precis gått på semester, så det lär väl inte hända någonting där direkt.
andra saker som stör mig är arbetsrummet hemma, denna neverending story. nu blev det inte gjort någonting i helgen på grund av att mr S' kompis var och hälsade på, och till helgen kommer ju barnbarnen och då kan jag ge mig fan på att mr S bestämmer sig för att hafsa ihop någon provisorisk lösning "så att de i alla fall kan sova där", och så löser det sig tillfälligt. och OKEJ, men så sa han förra gången också. och det var typ i somras, och jag har sagt att jag inte vill ha några provisoriska lösningar utan att det ska bli KLART NÅGON GÅNG, för det är ju inte så att det är klart bara för att han slår i sista spiken, för sen återstår ett hästjobb med att städa undan. och jag är så dödligt trött på att det står grejer överallt och att jag inte har någonstans att sitta och betala räkningar och inte kommer åt mina pärmar med viktiga papper och jag tänker ALDRIG MER gå med på någon form av renovering hemma hur liten och lätt att göra själv den än verkar vara, nästa gång något ska göras får fan i mig en jävla FIRMA göra det, sen får mr S säga vad fan han vill om att det är onödiga pengar "när man lika gärna kan göra det själv". ja, men när det aldrig blir klart då? när det känns som att man måste gå och TJATA hela tiden för att någonting ska hända överhuvudtaget? så. otroligt. tröttsamt. men han lider ju uppenbarligen inte av att gå omkring i kaos och högar med grejer, så därför känner han väl ingen press heller.
och mr S har många bra egenskaper, men det här med att vilja skjuta upp allting till en obestämd framtid är inte en sida hos honom som jag direkt avgudar. innan hade han inte energi på grund av att han vantrivdes på jobbet, men nu när han har energi så är det alltid en massa "jag måste nog plugga lite" som kommer före. och det fattar jag ju såklart, men sen känns det som att det här med att slutföra påbörjade saker, som till exempel renoveringen av arbetsrummet, ALLTID kommer längst ner på listan över grejer som ska prioriteras. det funkar kanske inte riktigt att alltid tänka att man först ska plugga och sen vila och sen dricka kaffe och köra nån maskin tvätt och titta på tv och sen spela lite musik och sen kanske man ska börja på det där, fast ojdå, då fattades det visst nån bräda, så då måste man vänta tills imorgon med att åka och köpa den och sen när man gjort det så måste man först plugga och sen vila och sen gå till biblioteket och sen spela lite tv-spel och äta chips och läsa böcker, och när man sedan gjort allt det där så, nä då var det visst för sent att börja den dagen, vi tar det imorgon istället.
det är INTE mitt sätt att jobba på, kan jag ju säga, men det är hans och det är skitjobbigt att bara få rollen som den som tjatar och piskar på för att något ska hända. jag blir sur av att det är kaos, men honom bekommer det inte att saker står halvfärdiga i månadsvis utan han blir ju mer sur för att jag tjatar. och tjatar jag inte så händer det inget. inte precis win-win här inte.
nä, jag hoppas verkligen att det blir bättre snart. snart. SNART.