Mitt jobb just nu

Jag fick ju byta jobb i somras. Nedskärningar gjorde att en del fick gå och jag fick en annan tjänst. Det är inget jätteroligt sätt att få ett nytt jobb på. Men jag måste säga att det är det bästa som har hänt i jobbsammanhang på riktigt länge.

Mitt nya jobb är så himla roligt.
Dels för att jag verkligen fattar vad det går ut på. Det låter kanske konstigt, men ibland har man ett jobb som man bara försöker hålla ihop. Problemen och svårigheterna är av sådan art att man inte riktigt vet hur de ska lösas. Det föds inga nya idéer. När man förväntas rapportera problemen är de ibland rent av sagt svåra att förklara. Det finns bara en vag bild av helheten och vart det skiter sig.
Så är det inte här. Jag fattar. Jag ser och förstår kedjan. Det betyder inte att lösningarna är lätta. Eller att jag har ett lätt jobb.

Dessutom har jag ett team jag sitter i. Bara en sån sak. I flera år har jag varit ganska ensam. Det har funnits människor runtomkring, men inte som haft samma mål som jag. Nu är vi ett team som har en uppgift att lösa. Vi har lite olika roller inom teamet, men vi täcker upp för varandra och kan gå in i varandras områden och hjälpa till. Och då är man inte ensam. Som ett fett jävla plus i kanten är dessutom mitt team helt otroligt. Killarna och tjejen jag hade i mitt team är lätta att jobba med. Självgående. Innovativa. Samarbetsvilliga. Och vi har hittat ett skönt gung i vårt arbete. Tyvärr förlorar vi tjejen. Men hon ska ta över ett jobb som just nu inte funkar alls. Och vi kommer förhoppningsvis få en underbar snubbe in i teamet som ersättare. Så även om jag tycker det är trist att förlora henne så kan jag inget annat än tycka att det är det enda rätta.

Som om det här inte var nog för att tycka jobbet är roligt så har jag faktiskt en vettig arbetsbelastning. Den är så vettig att jag ibland faktiskt har inte så mycket att göra. Nu berättar jag inte det för min chef, för jag behöver lite inget-att-göra för att orka. Plus att jag märker att när min hjärna kan andas så föds tankarna. Tankarna hur vi kan göra saker annorlunda. Och när någon kommer för att bolla en idé eller en process så bubblar det bara upp en massa saker från mig... som faktiskt, hör och häpna, är riktigt bra. Allt tack vare luften i hjärnan.

Så nu satt jag med min chef för uppföljning. Berömmet haglade. Det känns skönt att höra. Fast ärligt, jag behöver det inte. För det känns hela kroppen att jag just nu gör ett bra jobb. Men så klart är det roligt att han säger det. Och när han säger "Jag har varit chef i ganska många år nu, men jag tror det är för första gången jag ger någon så högt betyg efter en så kort tid på sin tjänst"
Oj. Det var längesen jag fick högt betyg. Känns som jag i flera år försökt att hitta min plats, eller mitt flyt, eller få ihop tillräckligt med erfarenhet i tjänsten jag haft för att börja göra ett riktigt bra jobb. Och just precis nu är alla bitarna på rätt plats.

Gud så längesen jag hade så här roligt på jobbet.