äntligen fredag, äntligen snart helg, äntligen snart mens. det tror man ju knappt att man ska önska, men just nu känns det som rena barnleken jämfört med ledvärken, spänningshuvudvärken, den krypande irritationen som hör pms:en till. men jaha, this too shall pass. men kul är det inte.
igår gick jag tidigare från jobbet, åkte hem och städade som en furie. sedan åkte jag och tränade på brukshundklubben I DAGSLJUS för en gångs skull, eller åtminstone var det ljust i början. körde igenom alla moment i ettan med minsting, det gick bra först, men sen kunde han helt plötsligt inte skilja mellan ställande och läggande. jamen det känns ju fantastiskt inför helgens kommande tävlingar. NOT. men det finns väl nån skröna om att det "ska" gå dåligt på genrepet så går det bra sen när det verkligen gäller, men jag vet inte jag. jaja, det blir som det blir.
sen tränade jag med valpen och precis när jag skulle börja med fjärrdirigeringen kom det en sån där besserwissergubbe som kan allt och vet allt och ställde sig och tittade. jag kunde ju inte direkt hindra honom från att vara där, så jag körde vidare med mitt. och JAG VET att valpen inte kan ställa sig på kommando på ett bra sätt än, han reser sig visserligen, men har en tendens att ta några steg mot mig samtidigt, och det är sånt som gör att poängen ryker på tävling. men just nu är JAG nöjd med att han faktiskt reser sig och förblir stående eftersom han tidigare antingen inte har rest sig alls, eller har rest sig och sedan satt sig nästan direkt. så MIN plan är att förstärka och belöna och få fram en distinkt förändring i position, och när det är ordentligt befäst så ska jag börja peta med detaljerna. SEN kan jag mycket väl be någon titta och komma med synpunkter, men i själva inlärningen och när vi håller på och provar oss fram och fixar och trixar så är jag inte så glad för "hjälp", eller jo, goda råd är väl alltid välkomna men inte sånt som levereras av tråkiga besserwissergubbar.
"det där hade jag inte godkänt", sa han överlägset när valpen hade ställt sig (och tagit ett par steg) på kommando. "nej, det hade inte jag heller", sa jag eftersom jag antog att han menade ett godkännande i egenskap av tävlingsdomare, för det känner jag ju själv att vi inte är riktigt där än i just det momentet. "det gjorde du ju precis", sa han och menade då eftersom jag hade belönat. och jag förklarade att JAG är nöjd med vad valpen åstadkom med tanke på att vi började träna detta cirka förra veckan. nä, men då var han ju tvungen att tala om för mig att det ryker poäng på tävling vid förflyttning, SOM OM JAG INTE VISSTE DET, och jag svarade glättigt att jag inte hade planer att tävla med valpen förrän någon gång nästa år, så jag tyckte nog att det var rätt så gott om tid att peta med detaljerna. ja, då kom han dragandes med det "goda rådet" att jag skulle lägga en planka framför valpen, som hjälp för att behålla honom i position. ja, men en planka ska ju bort någon gång, och då har man ju eventuellt samma problem igen, tänker jag, sa jag, och då backade han och sa okejokej, han hade bara velat hjälpa till, och då fick jag ju ändå säga att det var snällt att han kom med tips och bidrog med sina erfarenheter, för det är det ju ändå på något sätt. även om kanske just jag inte uppskattade det just då.
ja, sen åkte jag hem och hjälpte N med hennes hemtenta (vill förtydliga att jag inte hjälper henne med innehållet utan bara med det språkliga som hon känner sig osäker på) och sedan läste jag lite i en av mina kursböcker och sen tog jag en huvudvärkstablett och gick och lade mig. kul liv. ja, men nu är det åtminstone snart helg. och jag ska laga god mat och, ja, det blir väl kanske inte så mycket vila av, men sen är i alla fall det värsta hösthektet över. HOPPAS JAG I ALLA FALL.