ja, vad ska man säga? igår när vi hade veckomöte så togs faktiskt mina avvikelser upp. och hur bemöttes dom? en gubbe snäste att det var väl lika bra att jag gjorde hans jobb "för det är väl enda möjligheten att det ska bli rätt". jag ignorerade honom, tänkte fan inte nedlåta mig till att ens låtsas som att jag hade hört. en annan gubbe undrade grinigt om han skulle skriva en avvikelse på att S hade glömt att sätta ett papper i en pärm häromdagen. ungefär som att bara för att någon missat något (som inte har med detta att göra) så skulle det rättfärdiga ens egna misstag. SÅ HIMLA KONSTRUKTIVT. not. sen diskuterades en tredje avvikelse och den personen som orsakat den visade med all tydlighet att han inte fattat ETT SMACK av någonting. man förklarar och förklarar och det går in genom ena örat och ut genom det andra och nästa gång samma situation uppstår så händer samma grej igen. så. jävla. tröttsamt.
men ja. jag ska försöka att inte bry mig. eller rättare sagt, inte ta det personligt. fast det är väl lättare sagt än gjort. men så länge jag har det här jobbet och det inte finns några andra jobb att söka så ska jag försöka fokusera på fördelarna. bra arbetstider, okej lön, rätt stor frihet, en del riktigt bra kollegor; det är ju mycket som inte är dåligt även om ledningen består av en flock nutcases och skiten rinner neråt.
på plussidan just nu: några roliga projekt som ramlade ner på mitt bord. minussidan: det är fortfarande säsong, och det här är egentligen off-season-projekt, men akut. det innebär att jag måste jobba med båda grejerna samtidigt. inte för att jag inte klarar det, men ändå. det blir lite mer hektiskt än vad det skulle ha behövt vara. men sådär är det ju nästan jämt.