alltså, de här helgerna blir ju bara kortare och kortare känns det som. nä, så är det förstås inte. men att vakna av dovt pulserande huvudvärk en måndagsmorgon känns väl bara måttligt inspirerande när arbetsveckan liksom tornar upp sig som ett berg.
men min evighetsförkylning verkar äntligen vara på tillbakagång. och det gick jättebra på tävlingen igår, även om det blev en lång och dryg dag. minstings klass började inte jättetidigt, men jag är ju en sån som vill vara på plats i god tid så det var jag förstås. sen visade det sig att arrangörens tidsschema hade totalkraschat, så vår klass började inte förrän en dryg timme efter utsatt tid. och sen var det jättemånga startande, så det tog evigheter och mitt i alltihop lade de in en paus. fast jag fattar ju att domare och andra funktionärer måste få lite andrum, så det säger jag inget om, mest att upplägget hade kunnat göras annorlunda.
ja, i alla fall. förutom den långa dagen med tillhörande nervositet och spänning så hade jag sovit skitdåligt på natten. inte av nervositet, men jag kom liksom inte till ro. och mr S, som är genomförkyld, snarkade och hostade om vartannat, och till slut gick jag och lade mig på soffan, men då var det fullmåne och ljust och nä, sömnen ville liksom inte riktigt infinna sig. och sen när jag kom hem efter tävlingen så var jag glad och nöjd och uppe i varv och sen ville hjärnan uppenbarligen inte riktigt stänga av, utan fortsatte gå på högvarv resten av kvällen. men ja, då blev ju i alla fall brödet bakat och middagen lagad och lite annat diverse småplock fixat. inget ont som inte har något gott med sig, men jag tror att det kanske har lite samband med dagens spänningshuvudvärk.
jaja. nu ska jag ladda för veckans första möte och sen är det väl bara att försöka hålla igång.