ja, det där med att det inte väntade några berg var ju en sanning med modifikation. min kollega M hade visserligen jobbat undan en del, men det var liksom ingen struktur på det han gjort. lite här, lite där, vissa grejer var helt klara, andra halvfärdiga, ytterligare andra inte ens påbörjade. och ÅH vad jag stör mig på sånt, när det känns som att man måste lägga mer tid på att ta reda på vad som är gjort och vad som inte är det samt göra klart och plocka undan det som någon annan uppenbarligen inte hunnit eller orkat, än vad det hade tagit att göra alltihop själv. jag hade ju aldrig lämnat det så till någon annan, och när jag har hjälpt M har det varit liksom fullservice från början till slut, men någon jävla karma finns uppenbarligen inte i detta.
men jag jobbade på som ett litet as och är nu ikapp och i fas med det mesta. jag slutade vid lunch och sen åkte jag till kyrkogården och tände ljus och gjorde lite fint vid PH:s grav. sedan åkte jag hem. mr S har fått min monsterförkylning och idag är det hans tur att ligga utslagen och febrig, så något hålligång lär det ju inte bli den här helgen. det hade det väl inte blivit annars heller, men det är ju skillnad på att ligga i soffan en hel dag för att man vill det kontra för att man inte orkar något annat.
på söndag ska jag tävla med minsting. vi är inne i ett bra flow nu på träningen, alla momenten sitter klockrent så om det bara håller i sig så ska de där 160 poängen som jag har som mål ha inte vara några problem. problemet är väl bara att på tävling har man bara EN chans på sig, och då ska allting stämma under de där fyra-fem minuterna som man är på banan. men oavsett hur det går så är jag ändå nöjd med hur fint minsting och jag har jobbat ihop oss på träningen i höst. innan tyckte jag han mest flamsade runt och så fort det ställdes lite krav så lade han av. men nu är det som att vi har hittat rätt våglängd att jobba på där vi båda tycker att det är kul. och han har SÅN jäkla motor, han bara tuffar på i evigheter och blir aldrig trött, sen kan han väl i och för sig slarva lite med momenten och chansa ibland. valpen däremot, är så otroligt momentsäker, hans akilleshäl är istället det fria följet. han följer med och har full koll på mig, men sen kan han ändå inte låta bli att doppa ner näsan i backen i förbifarten, och sen blir det där nosandet mer och mer självbelönande ju längre tiden går utan att jag tillför någon belöning. det funkar ju sådär på tävling, men det är bara att jobba vidare med förväntan och hitta ett sätt att belöna som gör att han inte tappar fokus mellan momenten. för nästa år SKA vi starta i klass 3 har jag tänkt, igår körde en kompis igenom alla momenten med oss, och förutom sättande under gång som vi aldrig tränat så tror jag nog att han skulle ha fått poäng på alla om det hade varit tävling. och då har vi verkligen inte tränat speciellt mycket eller fokuserat på momenten, så här finns verkligen utrymme att förbättra.
så nu är jag jättetaggad och har satt som mål att valpen ska om inte ha LP3 så åtminstone vara uppflyttad i elit nästa år, och minsting ska fixa LP1 och helst också LP2. ja, men drömma kan man ju alltid få göra, va?