Vår bastu

Historien om vår bastu går vidare.
Sambon fick höra av konkursförvaltaren att konkursboet hade köpts upp av ett annat företag. Och därigenom också vår bastu. Så vi letar reda på den nya ägaren av vår bastu. Jodå, visst ska vi få vår bastu! Han är ju jätteglad att få fakturera. Dessutom är den ju klar. Till och med taket är fixat. Så han skulle kunna leverera omgående. I princip.

Så först blir vi lite glada. Det kanske kommer ordna sig trots allt.
Fast... det var ju det där som vår snickare hade sagt. Att de höll på med fuffens. Att de tänkte sälja vår bastu till någon annan. Dyrare.

Så det dröjer några timmar. Sen ringer telefonen igen.
Jooo, alltså det var ju det där med priset. Vår bastu är ju alldeles för tok för billig. Affären går inte ihop. Han måste ta ett helt annat pris för bastun än den vi har en offert på.
För det är ju en väldigt fin bastu. En väldigt lyxig modell. Faktum är att det är ju deras allra lyxigaste modell.
- Nä, säger Sambon. Det är er allra minsta modell som Jazzie har bett att få 1 meter djupare. Lyxigare än så är det inte.

Den nya ägaren av vår bastu höjer i alla fall priset med 15.000 spänn!
Jävla rövhög.
Vi vet ju att hela den här jävla konkursen är ett hokuspokus och att alla känner alla i den här härvan.
Vi gick upp några tusenlappar för att se vad som hände. Men nej. Han kunde inte sälja den till något annat än priset han sagt. Men han skulle kunna bygga en ny bastu till oss som kunde stå klar om 2 veckor. Och DEN kunde han sälja till vårt senast sagda pris. För lite good will.

Det är så tur att det är Sambon som för alla samtal med honom. För jag hade fan i mig exploderat. Jag i min tur samtalar med snickaren som faktiskt har snickrat ihop bastun. Han har ju dragit sig ur alltihop eftersom han inte gillar att lura kunder så här. Snickaren är en mysig snubbe. Som berättar ett och annat för oss.
Jag frågar honom om han skulle vilja bygga bastun till oss igen. I egen regi. Och vad han skulle ta betalt.
- Ni har ju fått en offert av mig. Och det priset står jag för.

Gulle!
Jag inser också att vi har tillräckligt med ritningar och mått för att ge till vilken snickare som helst och han kan bygga ihop vår bastu.
Så jag ger dessa jävla snubbar fingret och fixar mig min egen bastu.
Fast det är ju fortfarande Sambon som pratar med dem. Så han kommer ju linda in mitt feta finger lite snyggt och diplomatiskt.

Jag hoppas innerligt att alltihop är en bluff från deras sida. Att de tycker vi verkar så angelägna att det borde gå att klämma ut 15 lax extra från oss. Att det inte finns någon intresserad som står där med plånboken full av pengar och är beredd att köpa den omgående till deras pris.
För det hade varit så jävla skönt att de dem tappa oss som kund och inte ha någon ny på tur.
Men det är bara den hämndlystne Jazzie som pratar.
Egentligen kvittar det mig lika. Jag är bara glad att ge mina pengar till någon annan för min bastu. För jag har inga tvivel som helst att jag en dag har just en sån bastu som jag i somras beställde. Det är bara en liten fråga om när jag har en sån.

Hej så länge.