Vilken måndag

Förra veckan missade både jag och Sambon att vi hade vår 7-årsdag. 7 år sen jag ruttnade ihop där i hemma i hans soffa. Sa att jag orkade inte hålla på och inte veta vad jag skulle benämna honom som när folk började höja på ögonbrynen. 7 år sen jag sa att jag vill kunna kalla honom för pojkvän. Och han mig för flickvän. Inte för att säga att vi skulle hänga ihop för livet helt nödvändigt, utan för att det är så jävla trist att kalla någon för "äh, det när någon jag träffar lite grann så där"

I år glömde vi bort det.

Idag åkte jag med ungarna till dagis. De har varit hemma i en vecka sjuka. Så vi blev ganska förvånade när vi kom till ett tomt, tyst och nedsläkt dagis. Det var studiedag. Eller Studiodag som ungarna säger.
Jag och Sambon hade visst glömt. Var det inte studiedag alldeles nyss? För visst var det väl augusti bara för ett par veckor sen eller nåt.

Så jag fick åka till Farmor och Farfar och lämna ungarna i en timme. Så jag hann åka till frisören och bli klippt. Men det blev inte någon arbetsdag för mig. Farmor och farfar hade andra planer så efter frisören hämtade jag ungarna och åkte till IKEA. Något måste man ju göra. Och jag tänkte, vad bättre än att se och öva sig på lite IKEA bollhav. Jisses. De älskade det. Grodan som varit lite orolig av sig en tid nu och haft svårt att man ens befinner sig i ett annat rum. Men det gick jättebra. Jag ägnade 40 minuter åt att handla lite ljus och ett dra-på-lakan.

Så ringde Sambon. Orsaken till att vår bastu inte kommit trots att den är färdigbyggt beror på att företaget har gått i konken! Nämen vad roligt! 5 dagar efter att vår bastu var färdig lämnades konkursansökan in. Och tja... sen har det liksom inte hänt så mycket mer.
Så nu måste vi ha med konkursförvaltaren att göra och se om vi kan få vår bastu.
Spännande. Vi får väl se om det blir någon bastu för oss. Eller om det bara blir lekablock för ungarna att hoppa runt på.