Vilken måndag

Jazzie 2015-10-12 21:58 (inga kommentarer)
Förra veckan missade både jag och Sambon att vi hade vår 7-årsdag. 7 år sen jag ruttnade ihop där i hemma i hans soffa. Sa att jag orkade inte hålla på och inte veta vad jag skulle benämna honom som när folk började höja på ögonbrynen. 7 år sen jag sa att jag vill kunna kalla honom för pojkvän. Och han mig för flickvän. Inte för att säga att vi skulle hänga ihop för livet helt nödvändigt, utan för att det är så jävla trist att kalla någon för "äh, det när någon jag träffar lite grann så där"

I år glömde vi bort det.

Idag åkte jag med ungarna till dagis. De har varit hemma i en vecka sjuka. Så vi blev ganska förvånade när vi kom till ett tomt, tyst och nedsläkt dagis. Det var studiedag. Eller Studiodag som ungarna säger.
Jag och Sambon hade visst glömt. Var det inte studiedag alldeles nyss? För visst var det väl augusti bara för ett par veckor sen eller nåt.

Så jag fick åka till Farmor och Farfar och lämna ungarna i en timme. Så jag hann åka till frisören och bli klippt. Men det blev inte någon arbetsdag för mig. Farmor och farfar hade andra planer så efter frisören hämtade jag ungarna och åkte till IKEA. Något måste man ju göra. Och jag tänkte, vad bättre än att se och öva sig på lite IKEA bollhav. Jisses. De älskade det. Grodan som varit lite orolig av sig en tid nu och haft svårt att man ens befinner sig i ett annat rum. Men det gick jättebra. Jag ägnade 40 minuter åt att handla lite ljus och ett dra-på-lakan.

Så ringde Sambon. Orsaken till att vår bastu inte kommit trots att den är färdigbyggt beror på att företaget har gått i konken! Nämen vad roligt! 5 dagar efter att vår bastu var färdig lämnades konkursansökan in. Och tja... sen har det liksom inte hänt så mycket mer.
Så nu måste vi ha med konkursförvaltaren att göra och se om vi kan få vår bastu.
Spännande. Vi får väl se om det blir någon bastu för oss. Eller om det bara blir lekablock för ungarna att hoppa runt på.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte