Idag är jag hemma och vabbar. Båda barnen är hemma. Tusse har hostat i ett par veckor nu och blir inte bättre. Idag kände jag att hon behöver vila. Få ta det lite lugnt. Grodan har börjat hosta också, men mår bättre. Fast han får vara hemma han också.
Just nu är tydligen en av dem en häst. Och det rids runt här.
Jag älskar att höra och se mina barn leka med varandra. De är otroligt i synk just nu. Deras lekar är väloljade och flyter på. De har långa diskussioner och utvecklar leken under mycket prat och förhandlande.
Oj... nu pågår en förhandling huruvida hästens ägare ska vara en prinsessa eller tjuv. Verkar som om det blir en tjuv i högklackat. Och därmed blev hästen tydligen en tjuvhäst. Ja, titta... hästen har Zorros ögonmask på sig. En tjuvhäst alltså.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte