vissa människor tycker kanske att det där med att få oväntat besök av svärmor inte är något att oja sig över, och det är det väl kanske inte. MEN JAG STÅR INTE UT MED HENNE, hon är liksom allting som jag inte tål i en enda person: passivt aggressiv, paranoid, självömkande och till det en övertygelse om att de flesta människor i hela världen har pratat ihop sig till en enda stor sammansvärjning i syfte att lura just henne. oklart på vad, men på något sätt, och den här misstrogenheten och påhittade scenariorna är sjukt jobbiga. PLUS då att hon ständigt tjatar om hur ensam hon är och kan vi inte komma och hälsa på henne någon gång?
men hon är min svärmor, och det är som det är. och igår så hade mr S tydligen på eget bevåg tyckt att hon kunde hänga med honom till stan. somliga människor upphör liksom aldrig att förvåna en för i normala fall kan han inte ens prata OM henne utan att svära och bli irriterad, och umgås ska vi inte tala om, men nu var de helt plötsligt team mor & son. jaja, whatever. det är ju bara för mig att gilla läget och försöka ha så lite kontaktyta som möjligt. och därför blev jag rätt sur när vi stod och pratade om svärmors före detta grannar som blivit anmälda till länsstyrelsen för någonting och papprena hade råkat hamna hos svärmor, och mr S plötsligt stod och sa till henne att "du måste visa dom där papprena för .jag". alltså: 1. en sån grej skulle mycket väl kunna få svärmor att komma flängandes på impuls en dag bara för att hon tror att hon och jag nu har eller ska få ett gemensamt intresse. 2. jag var inte jätteintresserad av hennes grannars förehavanden. 3. jag kan väl för FAN själv få bestämma om jag är intresserad?
ja, så när hon gått så sa jag det till mr S, och då blev han sur och tyckte att JAMEN URSÄKTA MIG DÅ FÖR FAN. eftersom han, likt MÅNGA ANDRA MÄN som är de som tycker att de förespråkar rak och tydlig kommunikation, helt uppenbart inte klarar av när man är rak och tydlig i sin kommunikation mot dom, I've seen it all before.
och sen skulle det tjafsas i det oändliga om varför och hit och dit och jag blir så trött, kan man inte bara ta någonting för vad det är, ett överlämnande av information, utan att det måste värderas ifall någon lät sur eller ej. för naturligtvis tyckte han att jag hade låtit "skitsur" när jag sa det, och ja, jag var väl inte sådär på topp direkt, men det berodde mest på att jag hade sovit kanske två timmar på natten, jobbat hela dagen, hade ont i hela kroppen, mensvärk och kramp i skulderbladet och så svärmor på oväntat besök utöver det (och det SA jag till honom när han frågade hur det var, det var inte direkt så att han behövde gissa sig till det heller). och då känner jag att jag skulle kunna tänka mig att väga in sånt i helhetsbilden och kanske vara lite mer överseende med att den personen kanske inte lät så jävla glädjestrålande, men det är jag uppenbarligen ensam om att kunna tänka mig. jag ska fan i mig alltid stå upprätt och leverera oavsett omständigheter.
vardagstjafset om de här små och obetydliga grejerna alltså. fan vad tråkigt det är.
idag skulle jag träffa N och barnen och vi skulle gå och köpa nya höstjackor till dom, och det var jag väl sådär peppad på men nu är det ju KÄNSLIGT med prioriteringarna där så det var verkligen inte läge att ställa in. men sen hade N själv fått förhinder, visade det sig när vi pratade för att bestämma tid, så vi sköt fram det till fredag istället. kom försent på att det är lönefredag och att hela sverige förmodligen kommer att trängas på barnavdelningarna för att köpa höstkläder, men den dagen den sorgen.
och nu skulle jag haft ett jobbmöte som blev inställt i sista sekunden, så nu blir det rapportskrivning från två olika projekt istället. ja, det ska ju också göras. nästa år kommer en ny författningssamling om organisatorisk och social arbetsmiljö där andemeningen är att "resurserna ska anpassas efter kraven i arbetet, med möjlighet till återhämtning". ha ha fucking ha säger jag bara, det tror jag när jag ser det.