jaha, nähä, inte fan fick jag sova speciellt mycket i natt alltså. vid halv tio släckte jag och var jättetrött och somnade som en stock. för att sedan vakna vid elva. och klockan hann bli både tolv och ett och två innan jag somnade, och det är ju så lagom kul när det bara är ett par timmar kvar innan det är dags att kravla sig iväg till jobbet. FATTAR INTE DETTA, jag låg ju liksom på ett rejält sömnminus så jag borde ha sovit som en klubbad oxe, tycker man ju. inte heller har jag för stunden speciellt mycket bekymmer som håller mig sömnlös, jag ligger inte och ältar saker oh retar upp mig och inte kan sova för det. så jag vet inte, det är väl bara hjärnan som inte hittar off-knappen. men jaja, jag kom ju upp och iväg och har harvat mig igenom halva arbetsdagen; this too shall pass.
hundkurs igår med den spretiga gruppen, det går bättre och bättre. "vi har så ROLIGT här", kom det helt spontant igår från en äldre herre som jag uppfattat som rätt strikt och lite tillknäppt. det var ju kul att höra, och så försöker jag tänka att det kanske ändå beror LITE på mig, att jag kanske har några sociala färdigheter i alla fall även om jag inte kan kallprata.
i morse hade jag någon slags kramp i musklerna i ena skulderbladet, de bara drog ihop sig till en enda ömmande knut. jag fick luta mig mot en tryckluftskoppling som stack ut i lagom höjd och stå där och liksom trycka bort krampen. jag kände mig som nåt djur på zoo som har såna där borstar på väggarna i sina burar som de kan gå och skrubba sig mot om det kliar på ryggen. fast det här gjorde ju bara ont, men det har släppt nu. tröttsamt med den här kroppen är det i alla fall, som inte vill sova och som bara gör ont. men jaja, this too shall pass som sagt.
---
och det där sista skulle jag väl aldrig ha skrivit för nu gör det ont igen. och jag baxade mig hem i min massiva trötthet bara för att upptäcka att svärmors bil står parkerad på gårdsplanen. varken hon eller mr S, som är ledig idag, syntes dock till. ringde mr S och då var hon av någon outgrundlig anledning med honom i stan och nu är de på väg hem hit. jamen HURRA liksom. alltså jag gillar inte oväntade besök som företeelse, och oväntat besök av en människa som får det att krypa i hela kroppen av obehag: inte jättehögt på önskelistan om man säger så. TYPISKT. jag hade tänkt gå och lägga mig på spikmatta och/eller värmedyna men istället får jag väl sitta rätt upp och ner och vänta in detta trevliga. HELVETE.