jaha, dagarna tickar på och jag känner mig som om jag är i en svacka, det tar emot och jag irriterar mig på småsaker. sur på mr S för att han påstod att jag fortsatt göra någonting som han bett mig låta bli att göra. VILKET JAG INTE HAR. och så har han dessutom mage att påstå att han bett mig "vid upprepade tillfällen", vilket inte heller är sant, och sen fattar han inte varför jag blir sur, och när jag säger att jag blir sur för att jag 1. blir anklagad för något jag inte gjort, och dessutom 2. helt felaktigt blir utmålad som en som fullständigt skiter i att respektera andras viljor och önskemål, så fattar han inte det heller. ja, så jag fortsätter väl att sura, omoget och barnsligt men jag är så JÄVLA trött på att alltid behöva vara så klok och balanserad och förstående och inkännande och ansvarsfull och vuxen.
och så är det jobbet. jag är ansvarig för dokumentation och riskbedömning av kemikalier. vi har sedan många år tillbaka en rutin för hur inköp ska gå till, och jag tror vi har gått igenom den här rutinen omkring åttahundra gånger med berörda parter. det är mycket enkelt. vi har en lista över kemikalier som används och det är bara dessa produkter som får köpas in, nya produkter ska föras in i en förteckning och riskbedömas innan inköp. det är väl för fan inte direkt raketforskning? jag går igenom den här rutinen med berörda parter flera gånger om året, när vi har kickoff, när jag inventerar, när vi ska ha tillsynsbesök av någon myndighet eller revisor så även om man inte är läskunnig så borde ju budskapet gå fram NÅGON GÅNG. rutinen finns utskriven, jag har utöver det gjort ett flödesschema för att illustrera de olika stegen och hur man ska tänka och agera i olika situationer och vi har som sagt gått igenom detta hur många gånger som helst. OCH LIK FÖRBANNAT så dyker det upp nya kemikalier lite då och då, senast igår. "jag glömde" var svaret jag fick när jag frågade varför inte rutinen följts. jag blir så JÄVLA JÄVLA trött på detta. och vad värre är, varje gång sånt här händer så har vi ett möte med chefen och den här rutinen gås igenom YTTERLIGARE gånger och betonar hur viktigt det är att den följs och förklarar varför det är viktigt och vad som kan hända om vi inte följer den, och de berörda (två personer) säger sig förstå och lovar bot och bättring framöver. och lik förbannat så händer det igen och igen och igen, och det får liksom aldrig några konsekvenser. jag har sagt till chefen att jag inte tycker att man ska ha något inköpsansvar om man inte ens klarar av att följa en enkel rutin, men han verkar inte dela den åsikten. eftersom det aldrig händer något.
ja, och så harvar jag på med A. sista dagen imorgon och gud vad det ska bli skönt. och så blir jag irriterad på min kollega S, för varenda gång vi diskuterar A så menar hon på att det är väl bara att anställa någon annan nästa säsong, och varenda gång så får jag säga till henne att DET FUNKAR INTE SÅ, hon har återanställningsrätt enligt LAS och LAS upphör ju tyvärr inte att gälla bara för att folk är dumma i huvudet. och inte ens när folk uppenbart missköter sig är det ju så jävla lätt att bli av med folk, det såg vi ju hur det gick med Z till exempel, det tog ju evigheter innan hon slutade. sen hade det kanske sett annorlunda ut om vi haft en mer kraftfull ledning i personalfrågor, men nu har vi ju inte det. men det är så tröttsamt det här att folk hela tiden tror att "det är väl bara att" NÄR DET INTE ÄR SÅ ENKELT.
ja, och så A i största allmänhet då. idag kom hon ännu tidigare än vanligt för hon hade vaknat innan klockan och tänkt att hon lika gärna kunde åka till jobbet som att ligga kvar och försöka somna om. grejen är bara att det liksom inte finns något att göra för henne innan första omgången prover från gårdagen är klara, och det är de inte förrän tidigast halv åtta-åtta, det är ju liksom DÄRFÖR hon ska börja klockan åtta, men det får väl chefen styra upp. så istället för att göra något vettigt så kom hon in hit och slog sig ner i min besöksfåtölj och ville prata, inte om någonting speciellt utan bara fördriva tiden lite antar jag, men om man går in till någon som sitter med hela skrivbordet fullt av dokument, med blicken på skärmen och skriver så att tangentbordet glöder kan man väl kanske fatta att det inte är LÄGE för snicksnack? jag blir så jävla trött, måste man verkligen säga ALLTING i klarspråk till folk, kan de inte begripa NÅGONTING av sig själva? va? va? va?
och när jag körde hem igår så ringde L och så fick vi dra ett sånt där tråkigt och meningslöst ocd-samtal om offentliga toaletter, och även om det inte händer alls lika ofta längre så kryper det i hela kroppen på mig av irritation och olust av det här jävla "men tänk om"-tjatet. herregud så tröttsamt det är.
och sen fick jag meddelande om att helgens träning som jag skulle gå med valpen blev inställd. jag hade sett fram mot detta jättemycket, men det där med flyt och medgångar verkar ju inte riktigt vara min grej just nu.
ja, så det är väl inte sådär jättefestligt just nu. lite bra saker dock:
* djursjukhuset ringde och S-hundens prover var bra, han ska fortsätta stå på samma dos och så får vi hoppas att han fortsätter vara anfallsfri och kan få ett par bra år till nu på sin ålders höst.
* skön långpromenad i skogen med minsting och valpen, stillsamt och rofyllt och precis lagom varmt.
* det ringde en igår och ville ha en plats på min ena hundkurs som hen tyckte lät så himla bra och rolig och spännande, superlativen riktigt haglade och det är väl lite smickrande då eftersom det är jag som har hittat på hela upplägget. sen kan jag ju inte trolla fram fler platser i en full kurs, men det känns ju ändå lite kul.
nu då: ett och två, harva på. det blir väl bättre någon gång, får man väl intala sig.
---
lite senare:
jag tog ett snack med en av de två som köper in kemikalier, frågade om han hade något förslag på hur vi skulle göra eftersom information, mer information, upprepad information, rent tjat slutligen ännu mera tjat uppenbarligen inte fungerar. han höll med om att det inte fungerade men hade ingen lösning. det finns inga oklarheter i vad som gäller, men ändå fungerar det inte. jag sa att jag tyckte att man inte skulle få lov att köpa någonting alls om man inte klarar av att följa en ganska simpel rutin, och han höll med. så vi gick till chefen. som ju skulle ha kallat till möte om detta, men som inte blivit färdig att göra det. men han tyckte förstås att de skulle få ytterligare en chans innan inköpsansvaret rök. som om de inte redan har fått extremt många chanser. mesigt. men nu ska vi i alla fall ha det där mötet imorgon, så då får han väl förklara i klarspråk vad det är som gäller från och med nästa övertramp.
och sen fick jag sms från mr S att vi ska få besök ikväll av nån donna han känner men inte har träffat på hundra år som tydligen råkade ha vägarna förbi. ja, det känner man ju verkligen för när man är sur och ur gängorna och inte riktigt sams, not. men sån HIMLA tur att jag ska ha hundkurs ikväll då. så slipper jag le så käkarna värker och blir väl bara stämplad som allmänt osocial som aldrig vill eller kan umgås, men det kan jag väl leva med.