Mitt spanska knark
Jazzie 2015-08-25 13:50 (1 kommentar)
Just nu lyssnar jag om och om igen på ”El pardon” med Nicky Jam och Enrique Iglesias.
Nej, det är inte den bästa låten jag har hört i mitt liv. Men det gör inget. För jag är en sucker för spansk disco dunka-dunka. Sucker. Sucker. Sucker.
Det bara rycker i kroppen. Jag som nog inte skulle välja ut en disco-låt på min top10 lista ever. Men när det kommer till spansk musik är det the shit.
Jag blir glad. Sprallig. Vill bara dansa och vara sorglös.
Och det finns inget språk i världen jag ursäktar så mycket som spanskan. De kan få sjunga hur mycket om hjärta, smärta och vad än de vill. Jag suger i mig skiten. Utan att tugga. Sen ber jag om mera.
Nu lyssnar jag inte jämt på sånt här. Nej. Det går sin tid mellan varven. Men så trillar jag in i lite spansk-knark. Runt, runt, runt går de spanska låtarna. Jag skuttar runt. Oj, oj, oj... min barn kommer skämmas ögonen ur sig om bara något år när mamma lyssnar på sin spanskmusik.
Men den når en del av mitt hjärta som annan musik inte riktigt träffar.
Någon gång har jag översatt texterna. Det hörde ju lite ihop med spanskletkionerna man hade en gång i tiden. Jisses. Svenska låtar med såna texter... det blir nästan lite dansband av det hela. Och det funkar INTE för mig. Men på spanska... mmmmmmmmmm... det kan aldrig bli för många corazones i spanska låtar.
Och just den här låten ger mig ståpäls. För de artikulerar så att det skulle kunna röra sig om en spanskalektion. Mohahahahaa... jag blir alldeles mjuk i knäna. Och jag måste dansa.
Hej på er.
Nej, det är inte den bästa låten jag har hört i mitt liv. Men det gör inget. För jag är en sucker för spansk disco dunka-dunka. Sucker. Sucker. Sucker.
Det bara rycker i kroppen. Jag som nog inte skulle välja ut en disco-låt på min top10 lista ever. Men när det kommer till spansk musik är det the shit.
Jag blir glad. Sprallig. Vill bara dansa och vara sorglös.
Och det finns inget språk i världen jag ursäktar så mycket som spanskan. De kan få sjunga hur mycket om hjärta, smärta och vad än de vill. Jag suger i mig skiten. Utan att tugga. Sen ber jag om mera.
Nu lyssnar jag inte jämt på sånt här. Nej. Det går sin tid mellan varven. Men så trillar jag in i lite spansk-knark. Runt, runt, runt går de spanska låtarna. Jag skuttar runt. Oj, oj, oj... min barn kommer skämmas ögonen ur sig om bara något år när mamma lyssnar på sin spanskmusik.
Men den når en del av mitt hjärta som annan musik inte riktigt träffar.
Någon gång har jag översatt texterna. Det hörde ju lite ihop med spanskletkionerna man hade en gång i tiden. Jisses. Svenska låtar med såna texter... det blir nästan lite dansband av det hela. Och det funkar INTE för mig. Men på spanska... mmmmmmmmmm... det kan aldrig bli för många corazones i spanska låtar.
Och just den här låten ger mig ståpäls. För de artikulerar så att det skulle kunna röra sig om en spanskalektion. Mohahahahaa... jag blir alldeles mjuk i knäna. Och jag måste dansa.
Hej på er.
Anni
Que si! :-) Estoy de acuerdo!
2015-08-29 00:24:36
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte