Den där veckan

Vad konstigt. Jag har försökt att komma in på Hypo på jobbet. Men det har inte gått. Men här gick det bra. Eller är sysop klar nu? För på jobbet fick jag en sida som sa "Lock down - sysop flyttar sidan"

Nåja. Nu är jag här. Mitt inne i en skitvecka.
Det är inte helt otippat att det skulle vara en skitvecka. Det här är veckan då Sambon fyller 40. Och veckan då vi ska ha släkten på kalas. Ni förstår, vi ska hålla det litet. Inget stort flådigt 40-årskalas. Vi orkar inte med det.
Nu råkar ju ett litet kalas bestå av 25 vuxna och 4 barn.

Så här står vi med vårt "lilla" kalas och måste låna bord, stolar och parasoll. Vi kan inte ha porslin utan måste hålla oss till papp och plast. Vi har helt enkelt inte 25-30 kuvert i vår servis.
Det beställs smörgåstårta. Men det var ju måndags, då inte alla hade tackat ja. Tydligen. Så i tisdags var det att åka till affären vid 21 på kvällen för att beställa 12 bitar till.
Okej, för att vara helt ärlig så var det väl inte 12 personer till som tackade ja så där några dagar innan kalaset. Vi hade räknat lite lågt. Men så tipsade svärmor att när hon fyllde 65 gick det åt en massa smörgåstårta.

På ICA meddelade grabben vänligt men bestämt att det gick ju inte att komma nu, en tisdagskväll, och beställa smörgåstårta till ett kalas på lördagen. Nej, 3 arbetsdagar före krävdes det.
- Ja? Är det inte det? Onsdag, torsdag, fredag? Idag är det tisdag.
- Men jag kan ju inte beställa nu heller, svarade han.
Nä. Det går ju inte. Men jag hade liksom tänkt att onsdagmorgon... då är det ju liksom fortfarande en hel arbetsdag kvar av onsdagen. Tänkte jag alltså.
Men så tänkte inte han. Och han var ju ICA. Inte jag.

Nu löste det sig. Han lämnade en lapp till morgonpersonalen så skulle de se vad det gick att göra. Och morgonpersonalen såg inga problem att fixa tårta till mitt kalas. Så det ska väl gå vägen.

Till det så går Sambon och är frusterad. Poolen är inte klar. Sånt landar inte väl i min käresta. När det dessutom är så att en del MÅSTE vara gjort innan bastun levereras gör inte saken bättre. Han känner sig stressad. Men vardagen har gjort inträde och kvällarna räcker inte till till mycket. Så då läggs allt på varandra och bara skapar press. To-do-listan växer medan han bara står och tittar på.
Så Sambon är lite småvresig.

Jag kan tycka att det kunde ha räckt för vår födelsedagsvecka. Men nej. Vi är inte klara.
Mitt nya jobb har inte riktigt landat. Så jag har svårt att hålla mina arbetstider. Det tenderar bli lite övertid. Jag har svårt att komma iväg när det var tänkt. Vilket i sin tur leder till att jag hamnar i rusningstrafiken som rakt av lägger på nästan 30 minuter restid. Suck.

Och när jag i tisdags satt i de mysiga krypköerna så började bilen krångla. Först tändes en varning som sa "El system. Serva genast"
Jaha. Där stod jag i stillastående bilkö. Hur genast är genast? Hinner jag hem och ringa bilmecken? Det fanns liksom inte så många bilmeckar där jag stod.
Efter en stund slogs antisladdstymet ut. Ajdå. Kanske inte ska försöka köra ända hem. Stanna någonstans på vägen? Kön hade krupit fram några meter men stod stilla igen eftersom det var trafiklyse 200 meter framför.
Då slogs servon ut. Tja... kanske inte kommer fram till det där trafikljuset ens.
Airbagen var nästa som lämnade in.
Sen sa bilen "Klick". Inte på något trevligt och kärleksfullt sätt. Utan det var ett klick som inte alls kändes tryggt.
Men motorn var ju fortfarande igång.

Så blev det grönt där framme och vi fick krypa framåt. Eller ja, alla andra fick krypa men inte jag. För fastän motorn var igång ville bilen köra när jag tryckte på gasen. Så jag stängde av bilen. Och det var det sista jag gjorde den dagen med den bilen.
40 minuter senare kom bärgaren och hämtade den och jag fick ta bussen hem.
I onsdag fick jag ägna vägen hem åt att hämta en hyrbil.

Jag är otroligt frustrerad, stressad och irriterad. Det blir liksom inte ordentligt någonstans.
Nu är klockan 21:30 och Sambon är och handlar till kalaset på City Gross. Han fick välja. Handla eller natta barnen.

Det blir ju bra sen. Jag vet det. Men just nu är det lite för mycket av en massa saker och alldeles för lite tid att landa.
Vi skulle behövt ha semester den här veckan. Då hade vi fått ihop det här bra.