God natt
Jazzie 2015-08-26 21:19 (1 kommentar)
Gud jag är så trött.
Vet inte vad det är. Kanske är det förra veckans kaos tillsammans med mitt nya jobb. Eller så är det en förkylning på gång.
Jag hoppas faktiskt på det senare. För är det första alternativet så kan jag inte låta bli att vara lite orolig. Så kaotisk var ändå inte förra veckan. Och det är ju inte direkt så att jag fått ett nytt jobb där allt är nytt och jag inte fattar något.
Beror tröttheten på att det blev lite för mycket så innebär det att mina gränser ligger rätt tight. Och det skulle ärligt talat göra mig ledsen.
Men näsan gör ont. Och Grodan har varit ordentligt förkyld. Så jag hoppas ändå att det är ett virus i kroppen som bråkar runt.
Nu ska jag gå och lägga mig och sova.
Vet inte vad det är. Kanske är det förra veckans kaos tillsammans med mitt nya jobb. Eller så är det en förkylning på gång.
Jag hoppas faktiskt på det senare. För är det första alternativet så kan jag inte låta bli att vara lite orolig. Så kaotisk var ändå inte förra veckan. Och det är ju inte direkt så att jag fått ett nytt jobb där allt är nytt och jag inte fattar något.
Beror tröttheten på att det blev lite för mycket så innebär det att mina gränser ligger rätt tight. Och det skulle ärligt talat göra mig ledsen.
Men näsan gör ont. Och Grodan har varit ordentligt förkyld. Så jag hoppas ändå att det är ett virus i kroppen som bråkar runt.
Nu ska jag gå och lägga mig och sova.
Pocksigen?
Jag har gjort liknande upptäckter och konstaterar sambandet mellan intensiv social aktivitet och intensiv trötthet - något jag aldrig reagerat på tidigare. Vilket har som konsekvens att jag måste dra ner på det sociala. Vilket gör mig ledsen, för därur hämtar jag så mycket kraft. Den negativa cirkeln sluts. :(
2015-08-27 12:22:48
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte