welcome to the misär

.jag 2015-08-25 09:01 (inga kommentarer)
ja, men det skulle ju kunna ha varit rätt bra ändå. till exempel så gjorde vi en kul grej på jobbet. till exempel så ringde L igår och var riktigt uppåt och vi pratade en lång stund om allt möjligt utan att det handlade om tvång, ocd, ångest eller oro eller varför inte problem med grannar som stör, men nu: ingenting sånt alls, och det minns jag inte ens när det hände senast. till exempel så verkade S-hunden mycket piggare igår, åt och drack som vanligt och vad glad och nyfiken när vi var ute på promenad. så det var ju flera riktigt bra saker.

men jag förmår liksom inte riktigt uppskatta detta (eller jo, på ett plan gör jag förstås det, tro inte annat) för själv är jag bara så jävla SUR på ett sånt där löjligt pms:igt sätt och det handlar om följande stora och viktiga grej: i vår hall har vi en garderob, där vi bland annat förvarar hundmat och städgrejer, vilket innebär att denna dörr öppnas MINST två gånger per dag, ofta fler. och jag vet inte hur många gånger jag har bett mr S att inte 1. hänga sin jacka på det dörrhandtaget och 2. ställa sin ryggsäck framför den dörren. för kännedom så är det väl cirka en halvmeter mellan garderoben och hatthyllan där man tycker att ytterkläderna borde ha sin naturliga plats och vem i HELVETE ställer ens grejer framför dörrar? och här kan man ju förstås invända att det inte är så svårt för mig heller att flytta på en jacka eller en ryggsäck och det är väl inget att bråka om, och det gjorde jag inte heller, jag sa bara: JAMEN SNÄLLA, och sen hann jag inte mer förrän mr S började klaga över mitt tonfall. och OKEJ, jag lät inte jätteglad, men hur glad ska man behöva vara när man tvingas TJATA SOM EN JÄVLA MORSA?

nä, så då blev han sur för att jag var sur och jag blev så jävla trött, och dessutom har jag haft en helvetisk huvudvärk i flera dagar som inte direkt livar upp situationen. och jag kan ju tänka om honom att han kanske är i obalans på grund av ditt och datt och försöka vara lite överseende med att han inte alltid är på topp, men I HELVETE att han kan tänka likadant om mig, det är som att jag alltid måste stå upprätt och leverera, jag får aldrig ha en svacka. och jag HADE JU FÖR FAN SAGT att jag hade pms och huvudvärk och kände mig lite instabil och svajig, inte så att jag menar att han ska behöva tassa på tå för mig, men samtidigt kunde han väl visa NÅGON JÄVLA HÄNSYN? men nä. och ja, jag känner mig som en drama queen nu, men då får jag väl göra det då.

och sen fick jag mail om vilka som ska gå hundkurs för mig i höst och på den ena så är det en bufflig besserwissergubbe som jag i det närmaste hatar (han är dessutom med i samma rasklubb som min fd "kollega" Z), PLUS en person som brukade hänga i samma stall som jag och som åtminstone på den tiden och i det sammanhanget var en dryg apa. så det känns ju JÄTTEKUL. not. sen var det andra också som jag vet är trevliga, men ändå. jag blev inte direkt jättepeppad om man säger så. men det är ju som vanligt bar att bita ihop och leverera.

men nu ska det här hormonmonstret gå och fika och fortsätta tycka synd om sig.

Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.