jaha, så var det måndag igen. och det känns väl SÅDÄR. för några dagar sedan tittade jag i kalendern och tänkte att nämen oj vilken lindrig pms jag har den här månaden då, det var ju trevligt för en gångs skull, men ha ha fucking ha vad fel jag hade. har haft ont i huvudet, ont i lederna och känt mig extremt irriterad hela helgen. ja, jag har väl inte varit irriterad exakt hela tiden, men så fort något gått mig emot. som igår när jag skulle peta ut en sticka ur fingret och inte såg riktigt och ont gjorde det och HELVETES JÄVLA FÖRBANNADE JÄVLA FINGER var väl de snällaste orden jag vrålade rakt ut. jamen kul liv man har liksom.
och S-hunden var dålig igår, inga anfall visserligen men han spydde ett par gånger och var väldigt slö och ville varken äta eller dricka. och då blir det ju jättejobbigt att veta hur man ska göra när man inte vet hur mycket medicin han har i kroppen, men vi petade i honom en extra dos och sen framåt eftermiddagen drack han vatten som han fick behålla och sen tyckte vi nog att han blev lite piggare framåt kvällen. men det här när en hund som i vanliga fall kastar sig över matskålen plötsligt bara nosar på maten och sedan vänder bort huvudet och inte vill ha, det ger ju ingen speciellt bra magkänsla. speciellt inte när det är någon som nyss varit så sjuk som S-hunden har varit. och det där jobbiga när man inte VET. när man inte har en aning om ifall han har ont, om han lider, om han tycker att det är ett värdigt liv, eller om det bara är att han har en dålig dag som kanske följs av många bra. vi tycker ju att han har blivit bättre och bättre undan för undan. i fredags när jag kom hem så stod han i hallen och viftade på svansen och var jätteglad. men sen var han orolig på kvällen, ungefär som vanligt i lördags och så sämre igår. ÅH. det är så jobbigt. fyfan såna vidriga frågor att tampas med.
och idag börjar A jobba igen, och det känns väl sådär. fast hon var på bra humör när hon kom och det underlättar ju tillvaron, och nu är det i alla fall klargjort att hon bara ska jobba denna vecka och nästa. då kan man, alltså jag, kanske kosta på sig att vara lite överseende, trots pms. försöka duger ju.
men ja, lite bra saker också då. mr S' var nöjd med sin nya utbildning, tyckte det verkade bra och den ska nog kunna leda in honom i en ny bransch med bättre jobbmöjligheter än hans förra. så det var ju bra. nackdelen är väl att utbildningen är i en annan stad, 10 mil från oss och det tar rätt lång tid att åka dit. först får han ta bilen till grannbyn, parkera där, ta bussen till den andra stan och sedan ett bussbyte till innan han är framme, så det blir långa dagar. men det är ju under en begränsad period, och man får ju vara glad att det ens går bussar, att ta bilen varje dag hade ju blivit SVINDYRT. men det löser sig. det enda jag känner är att det blir stressigare för mig att flå hem efter jobbet så att det inte blir så långa dagar för hundarna. men lite annan planering så löser det sig också.
och själv hade jag ett par fina stunder med ro i själen när jag var i skogen med hundarna och när jag lyssnade på lars winnerbäck och flyttade ved. och vi har ätit god mat och pratat mycket om allt mellan himmel och jord så det har inte bara varit misär och ont och irritation, och det är väl tur det.
veckan ser lugn ut, men helgen blir desto mer hektisk. vi har kursstarter på brukshundklubben på lördag och på kvällen ska vi ha en sammankomst med rasklubben som jag måste närvara på. och på söndagen ska jag hjälpa till på en tävling, fast bara på förmiddagen. och kanske ska jag dra lite nytta av att A faktiskt är här och kanske till och med TA LITE LEDIGT någon dag. det hade ju faktiskt inte varit helt fel.