Vi har en stor jävla krater på tomten. Men tillplattat grus i botten. Det ska bli vår pool. Bredvid finns en avgrusad fyrkant som ska bli platsen för bastun. Åh vad jag tycker det här ska bli roligt.
Mamma ojar sig över att vi alltid har stora projekt som pågår. Men det är ju så roligt. Att planera och måla upp bilden vad som det ska bli. Det är nog bland det bästa jag vet att göra tillsammans med Sambon. Vi synkar och våra olikheter kompliterar varandra. Jag gillar det vi kommer fram till. Resultatet som blir till slut. Men just att resan dit är rolig och spännande.
Nu när barnen inte längre är så små att projekten binder mig till att passa barn så känns det inte lika jobbigt.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte