Sitter och halvkollar på någon dålig film. Har precis kokat klart rabarber och jordgubbssaft. Kom ihåg lite fel och det blev lite mycket vatten i koket. Så saften har stått en stund och kokat ner sig. Under tiden hann Sambon gå och lägga sig.
Någon, eller båda ungarna lär vakna snart och komma över.
Semestern fortsätter. Men inte så fantastiskt väder. Men det funkar för mig. Just nu har vi det bara så jävla skönt. Inget bråk. Inget tafs. Ingen obalans. Avslappnat. Tillsammans.
Och då menar jag inte bara mellan mig och Sambon. Utan hela vår familj. Och det är mer värt än vädret.
Sambon stukade foten igår. Rätt ordentligt. Han skulle kliva ner från ett högre trappsteg när han trampade snett och det knakade till i foten. Men inget brutet. Grannen som är en erfaren sjuksköterska kom och tittade på foten. Bedömde att inget var av men rådde honom att söka läkare om inget blivit bättre om ett par dagar. Det har blivit bättre. Han kan stödja på foten. Men den är ordentligt blå och svullen.
På måndag kommer grävaren och gräver ett hål i gräsmattan. På onsdag ska Sambon och jag börja bygga pool. Vi får väl se i vilket skick Sambon är då och huruvida det är möjligt att bygga eller inte.
Idag när vädret var kasst bestämde vi oss för att ta ungarna på en tur och köpa lördagsgodis på en sån där jättegodisaffär som har över 1000 sorters godis. Men först stannade vi till vid Fästingbussen så Grodan kunde få sin 4e fästingsspruta. Nästa gång han ska få spruta är han 10 år gammal. Jisses. Bara tanken svindlar.
Vad annat händer på semestern?
Vi skrotar runt. Det här är första veckan som vi varit helt och hållet hemma. Har varit skönt. Jag har grävt upp all min underbara lavendel. 8 meter stor och fin lavendelhäck när den blommar som allra bäst. Nu sitter den under äppelträdet och i barnens sandlåda och i Sambons lilla odlingslåda och i komposten. När poolen är klar ska den åter planteras någonstans på tomten och bli till häck igen. Jag vet bara inte vart. Än.
Jag har skördat en hel del i min galna köksträdgård. Det växer så grymt i den. I varenda låda svämmar det över. Jag skördar potatis. Morötter. Dill. Persilja. Mynta. Squash. Gurka. Lök. Rödbetor. Och en del ärtor. Fast ungarna äter dem mest av allt.
Igår gjorde jag picklade rödbetor. Så jävla gott. Jag ska lägga in några också. Sen vill jag pickla rödlök. För det är bland det godaste jag vet. Men rödlöken är rätt liten. Medan den gula löken är stor och fin. Så jag vet inte.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte