igår var väl ingen dag som gick till historien som någon höjdare. min huvudvärk från morgonen följde mig exakt hela dagen på ett sätt som gjorde mig lite illamående och musklerna i nacken och axlarna och armarna blev som blåmärken. jag jobbade med en utredning kring ett lagersaldo som var fel och jag kan väl säga att jag var knappast närmare lösningen när jag gick hem än vad jag varit när jag började. väl hemma slet jag av mig bh:n (det är vidrigt att ha så ont att en bh som i vanliga fall inte ens märks plötsligt blir ett tortyrredskap bara för att den sitter tajt, och den sitter alltså BRA i vanliga fall, den skär inte in eller så, men när Värken slår till behövs det alltså bara att något sitter åt för att det ska kännas som någon form av tortyr), tryckte i mig en citodon och lade mig på soffan med en sån där cold-hot-pack på pannan och värmedyna på axlarna. sedan låg jag där som en död sill hela eftermiddagen och kvällen. mr S kom med te och mineralvatten och en smoothie och efter ett par timmar och ytterligare en citodon hade Värken avtagit så pass mycket att jag åtminstone kunde glo lite på tv, men i övrigt var ju dagen totalt bortkastad.
idag är det bättre, men inte bra. huvudvärken är borta men ligger liksom på lur och är redo att slå till igen om jag inte passar mig. jag är fortfarande spänd i axlarna och jag får tänka mig för hela tiden, för ett tu tre så märker jag att jag börjar dra upp axlarna och spänna käkarna. jag gör det alltså inte när jag sover utan när jag är vaken och Värken ligger lite under ytan, så såna här dagar måste jag hela tiden känna efter och sänka axlarna och lirka upp det där sammanbitna, annars kommer huvudvärken från helvetet som ett brev på posten.
men det ska väl gå att ta sig igenom den här dagen också och sen är det bara imorgon kvar och sen är det helg och sen är det bara en vecka kvar att jobba och sen semester.
igår såg jag ett jobb jag funderar på att söka. det är typ sånt jag jobbar med nu, fast en chefsbefattning. egentligen känns det väl inte fullt så angeläget med ett nytt jobb nu när det ser ut att ordna upp sig här på firman, men samtidigt är jag trött på själva situationen. jag ska liksom vara ansvarig för min avdelning, men ändå inte. jag har inga befogenheter att styra, men ändå ska jag göra det, fast ändå inte på något konstigt sätt. och det känns som att min chef och min assistent har kommit överens om saker över mitt huvud utan att ens prata med mig om det fastän det berör mig i allra högsta grad. fast det där är ju förstås saker som jag får prata med min chef om, men jag tycker inte riktigt att vi har kunnat prata med varandra om någonting på senare tid. eller om det är att han inte är bekväm med att jag är bättre än han på vissa grejer, för det är jag, och det är väl alltid känsligt att bli omkörd. eller så handlar det om att jag och S samarbetar så bra och tar tag i problem och driver frågor och liksom petar in små irriterande kilar i den här herrbastuklubben som alltid funnits här och som verkligen blomstrade innan C slutade och S började istället, herregud vad mycket saker som avhandlades och beslut som fattades när jag inte var med (inte precis kanske i herrbastun rent fysiskt, men ni fattar) och som man bara fick reda på sådär i förbifarten även om det angick en i allra högsta grad. nu stretar vi på mot detta och försöker styra upp både det ena och det andra, S och jag, och det är en KAMP ska ni veta, och jag tänker att chefen kanske tycker att vi är jobbiga och att det är därför han är sådär...avståndstagande på något sätt. fast S upplever inte att han är annorlunda mot henne, så det har väl kanske mer med mig att göra då. eller så tolkar jag in för mycket, jag vet inte. jag får väl ta ett snack med honom vid något lämpligt tillfälle. gå igenom min befattningsbeskrivning, reda ut vad det egentligen är som gäller och vad det innebär och hur jag ska förhålla sig till det. för det är väl egentligen en förändring jag är ute efter snarare än ett nytt jobb.
minsting är i alla fall frisk igen och det verkar som att det bara var något han ätit för valpen och S-hunden har inte varit dåliga. tur och tack och lov, förrförra sommaren blev ju alla tre hundarna magsjuka samtidigt och det var inte det roligaste om jag säger så.
nä, jag ska väl streta vidare med min hopplösa utredning. streta vidare mot eftermiddagen, då ska jag hem och veckostäda och byta lakan i sängen och annat festligt. nä, men det är ju skönt när det är gjort, och sen är det faktiskt snart helg.