jaha. informationsmöte på jobbet igår. egentligen inte så värst mycket ny information mer än detaljer, och om detaljerna kan man inte säga så mycket än, så det var mest tomma ord. men i alla fall så har våra ägare har blivit uppköpta. eller ska bli, allt är väl inte helt klart än, men det ska tydligen mycket till om affären inte ska gå i lås i det här skedet. så förhoppningsvis innebär detta att vi kan börja jobba på riktigt nu och inte bara trampa vatten för att hålla oss flytande. och det var ju på tiden om man säger.
fast jag längtar ändå mest efter semester just nu, ledighet, lata dagar med långa skogspromenader och att sitta i trädgården och läsa böcker. mest längtar jag efter att det här förbannade lägret ska vara avklarat, jag känner på mig att det kommer att bli, kanske inte precis en flopp, men inte speciellt lyckat. det känns som att mycket bara hänger i luften och att det finns alldeles för lite grejer att fylla dagarna med så att det kommer att bli en massa dötid. fast jag vet inte, många verkar ju tycka att oj vad kul det ska bli att bara träffas och umgås med likasinnade, så det kanske blir bra ändå. men för mig känns det mest som en börda som jag vill ha avklarad.
och så ringde min syrra igår. hon ringde mig på jobbet och det är väl inte det att jag inte kan prata i telefon på jobbet, men samtalen med henne brukar bli långa så jag sa att jag kunde ringa henne när jag kom hem istället men nja, då passade väl det inte riktigt och sen ringde vi om varandra ett par gånger men till slut svarade hon i alla fall. och det första hon kommenterade var någonting om "ditt lyxiga jobb där du alltid slutar så tidigt" i en ton som om jag gled omkring i någon slags rikemanstillvaro där jag ägnade några timmar åt välgörenhetsarbete enbart för att få tiden att gå, ungefär. det var väl inte riktigt så hon menade, men ibland blir jag så trött på såna och liknande kommentarer om mina arbetstider som om jag vore någon glidare. jag jobbar också heltid och även om jag kanske "slutar tidigt" i vissas ögon när man ser på klockan så har jag ändå jobbat mina åtta timmar då, precis som alla andra. ja, men i alla fall, nu är det bestämt att vi ska ha en kusinträff i höst och samtidigt fira pappas 80-årsdag, och som vanligt när min syrra är i farten så handlade det mest om att sleva i sig fakta, för hon har redan bestämt datum och bokat lokal och vidtalat ungefär alla inblandade. ja, men det är ju skönt så slipper jag, känner jag, men jag lovade i alla fall att ta semester på fredagen och komma dit och hjälpa till med förberedelserna och det tyckte hon var bra. sen försökte jag prata med henne om böket med att mina föräldrar vill komma hit och hälsa på, för det är faktiskt ett bök. först ska man hitta ett datum som passar alla, för de vill ju såklart passa på att träffa N och lille A och lille O också, men nu råkade väl exakt varje aktivitet som antingen jag och mr S eller mina föräldrar hade planerat krocka med N:s jobbtider, och när hon jobbar kan hon inte ha barnen alls, för antingen så börjar hon långt innan dagis öppnar eller så slutar hon långt efter att dagis har stängt, men "då är det väl bara att fråga D om du kan få ha dom" och sen var det att jag och mr S bara har två veckor tillsammans, men "då är det väl bara att ni bestämmer en dag när han har börjat jobba igen" och sen var det fortfarande det här med A och O, det är väl klart att D skulle låna ut dom en dag när han har dom, men samtidigt vill jag inte hålla på och tjafsa om sånt när nu läget är som det är mellan N och D, och även om han hade gått med på det så är man ju samtidigt fast med dom med allt vad det innebär, för man vill väl ändå kunna GÖRA något när man väl träffas, inte bara sitta i vårt vardagsrum och glo. men att ta sig någonstans med två småbarn som kräver passning och två jättebebisar till föräldrar som kräver uppassning, plus tre hundar då, alternativt lämna dom hemma och stressa med inte-lämna-ensamma-för-länge-momentet, det är ju ingen sinekur i min värld. men då tyckte min syrra att jag bara såg problem och inga möjligheter, och det har hon väl för all del rätt i, jag vill ju egentligen inte göra det här. samtidigt är det ju så himla lätt för henne att sitta och säga hur man skulle kunna göra, det är ju inte hon som behöver härbärgera dom och underhålla dom twentyfourseven. jaja. det får väl ge sig.
idag är en ganska lugn dag på jobbet som det ser ut så här långt i alla fall. jag ska harva vidare med ett neverending-projekt som jag är ganska trött på vid det här laget. ikväll ska jag och mr S hälsa på en av hans kompisar, vars familj har sommarstuga bara en liten bit från oss och där han brukar vara någon vecka varje sommar, och den veckan är nu. och den här kompisen är rätt trevlig och rolig, så det ska bli kul hoppas jag. innan dess ska mr S åka till verkstan med sin bil som verkar läcka både olja och kylarvätska och det är ju aldrig bra, och förr om åren brukade generera rå-ångest och FAN-FAN-FAN, HUR DYRT KOMMER DET ATT BLI? men nu känns det rätt avslappnat, inte så att jag skrattar och slänger tusenlappar omkring mig men det är så skönt att ha en rejäl buffert att ta av när det kommer såna här oförutsedda utgifter. money can't buy me love, men kan hålla en hel del bekymmer borta och det är fan inte att förakta alltså.
nu: jobbajobbajobba.