man skulle ju kunna tro att dagen skulle kunna ha fått vara en rätt så okej dag, för det var den, oinspirationen till trots, fram till dess att jag bytt om och stod i begrepp att gå hem. DÅ och exakt då, fastän hon visste att jag skulle på massage och hade en tid att passa, väljer A att ta en diskussion om jobb i helgen, om jag hade tänkt jobba. jag förklarade att min bedömning var att det inte var nödvändigt, att helgens prover inte skulle bli många fler än vid ett kvällsskift och att jag tänkte att det mycket väl skulle kunna hinnas med på måndag morgon/förmiddag utan några större problem. och då säger MRS MARTYR att hon "vet inte om hon orkar jobba om det är så mycket att göra på måndag". underförstått att hon ska göra allt och jag inget, vilket det aldrig är tal om. så hon ville hellre jobba i helgen, som om det skulle vara mindre jobbigt? alltså OKEJ. jag hade köpt om hon sagt att hon ville jobba i helgen för att hon ville tjäna pengar eller komp. men fan inte att man väljer att offra en lördag eller söndag för att man "inte orkar" att det på måndagen är som vilken tisdag, onsdag, torsdag eller fredag som helst? (måndag morgon och fredag eftermiddag är annars normalt de lugnaste tillfällena under högsäsong beroende på att produktionen bara kör ett skift på fredagen och normalt inte helger), och sen liksom skuldbelägga MIG med att spela ut martyrkortet? fan vad irriterad jag blev och jag hade ju, lägligt för A, inte tid att ta någon diskussion så jag halvsnäste att hon fick göra som hon ville med det.
men jag ska ta upp det med chefen. antingen ska jag ha befogenheter att styra upp sånt här eller så får A ta diskussionerna med honom. point finale. jag orkar inte med en massa halvmesyrer.
men skitsamma nu. nu sitter jag i djungelträdgården och har grillat lamm och druckit vin och är nymasserad och mjuk. nu är det helg. så det så.