nu har det visst blivit sommar på riktigt. och veckan går mot sitt slut. mr S börjar sin semester nästa vecka, själv ska jag ju streta på i ytterligare ett par veckor, vilket fortfarande känns som en mindre evighet. men jag tänker att eftersom jag nu varit så JÄVLA hygglig och låtit A vara ledig min sista semesterdag så kan jag kanske peta in någon ledig dag någon av de här veckorna.
igår var jag och hjälpte till på en tävling på brukshundklubben och det gick bra! det var rätt nervöst innan, för jag har bara varit biträdande tävlingsledare en gång innan och jag tycker verkligen inte att jag kan det tillräckligt bra för att vara bekväm i situationen. så det var jag alltså inte, men jag hade turen att få en domare som jag känner litegrann för jag har skrivit åt honom på andra tävlingar, och han har en ganska laidback attityd, inte i sin bedömning men annars. och det gick bra, jag gjorde inte bort mig, en gubbe blev sur och gnällde på att jag rättade till hur han hade ställt upp sig i förhållande till en linje, men domaren sa att jag hade rätt och han hade ingen som helst anledning att gnälla. men vissa ska ju alltid göra det ändå, vad det än gäller.
men bortsett från det så kände jag mig nöjd med min insats och tyckte att jag klarade mig med äran i behåll, för jag kan väl säga att det finna många möjligheter att göra bort sig. "ja, men blir det fel så gör vi bara om det", sa den laidbacka domaren när vi pratade ihop oss innan, och visst, det kan man ju göra. fast jag tror att de flesta som tävlar vill att det ska vara ordning och reda, man vill vara i sin bubbla och momenten ska komma i en viss ordning och allt ska liksom bara flyta på. man vill inte att den som kommenderar håller på och ändrar sig, "nej förresten, det blev fel, gå tillbaks igen" eller glömmer hälften eller säger fel kommandon så att allting blir helt förvirrat. och sånt har ju en tendens att sprida sig och så hux flux får ens klubb rykte om sig att vara ett dåligt ställe att tävla på. men om såna rykten skulle ha uppstått igår så berodde det i alla fall inte på mig. jag levererade det jag skulle fastän jag tyckte det var svårt och var nervös innan. så det kändes i alla fall bra.
och sen kom det fram en tjej till mig och sa "jag ska gå kurs för dig i höst!" och lät jätteglad för det, och då blev jag också jätteglad. alltså, det här med föreningslivet, det kan ju vara ett verkligt hår av hin i många avseenden. men fan vad det även kan vara roligt och utvecklande och egoboostande. NOTE TO SELF när jag gnäller nästa gång.
och NOTE TO SELF igen, välj det som ger det roliga, utvecklingen, egoboosten, och välj bort det andra i den mån det går. nu menar jag inte att man enbart ska plocka russinen ur kakan och bara göra roliga saker, utan mer: välja rätt förening. det mesta med rasklubben skapar irritation hos mig just nu, alltså måste jag avveckla det engagemanget så småningom. nu är ju föreningslivet lite som att vara med i hells angels, MAN KOMMER INTE UR DET. jo, det är klart man gör, men i min värld så ger man inte bara fan i sina åtaganden och lämnar andra ideellt arbetande människor i sticket utan man avslutar snyggt, förvarnar i god tid och ser till att lämna över ordentligt till sin efterträdare så hen får en rimlig chans att göra ett bra jobb.
nä, nu ska jag beta av ett berg med tråk. MEN JAG KLAGAR INTE. ett jobb är ett jobb och får man roliga arbetsuppgifter så är det en bonus och de tråkiga, dom bara gör man. finns liksom ingen anledning att förpesta tillvaron för sin omgivning med att gnälla över att man i fabriken tillverkat fem olika sorters produkter en dag (så att det blev fem olika provserier istället för en eller två som det SKULLE KUNNA HA VARIT), eller att det kom åtta inleveranser med råvaror under förmiddagen (när det skulle kunna ha kommit bara en eller två), så som A håller på och pustar om och klagar över jämt och ständigt, vilket är tröttsamt att lyssna på. jag ska försöka att bara låta det rinna av mig men det är lättare sagt än gjort.