Humör så det räcker och blir över

Just nu är jag extremt känslig. Minsta lilla och mina cirklar rubbas å det grövsta.
Vi har planerat att vi ska bygga pool hemma hos oss.
Det började med att jag fullkomligen kräktes över att sommaren var på väg och grannens pool är ett jävla gissel i mina ögon sett. Så jag sa att i sommar är det vi som skaffar oss en sån där ful och stor platspool från Bauhaus. Skiter fullständigt hur det ser ut, bara vi har något att erbjuda ungarna än att hela tiden ha ungar som vill hänga hos grannen i deras pool.

Det är en lång historia det här med grannens pool. Men problemen jag ser framför mig är att Grodan inte längre vill leka med grabben i det huset. Med det inte sagt att det inte kan tänkas duga under sommaren om vinningen är att få bada pool. Däremot vill Tusse gärna leka med grabben,. Fast det vill inte grabben. Han vill inte leka med småbarn. Och tanken att mina ungar ska till grannen och bad men inte leka med ungen + att jag ska sitta där och övervaka det hela. Det är för mig mardrömmen.

Klart att de säkert kommer bada där någon gång i sommar. Och det är väl ok. Men förra sommarens 30-gradersveckor var hopplösa. Vi hann ju inte bli klara med frukosten innan det var ungar i deras pool och Grodan tjatade på att få göra sällskap. Och förra sommaren var killarna bästisar med varandra. Så det var ju inte gärna att säga att han inte fick leka med sin bästa kompis.
En gång kom vi iväg till stranden. Resten av tiden hängdes i poolen. Hos grannen!

Så, i år ville jag ha en fulpool för att kunna säga till Grodan "Vill du inte leka med F så kan du bada här istället." Och till Tusse "Okej, F vill inte leka med dig. Men du kan vara här. Grodan, du och W kan ju bada här istället"
Frid och fröjd, tänker jag mig.

Sambon sa ok på det.
Sen har vi ju pratat om en bastu. Jag är väldigt sugen. Så en kväll satt vi i vårt uterum och Sambon sa
- Du, jag har funderat. Ska vi inte ta ett lån och så bygger vi en riktig pool och en bastu?
Vi började prata och jag blev verkligen supertänd på idéen. Det skulle verkligen bli bra. Inte för att lösa grannes-pool, utan för att få lite av det liv jag vill ha.
För det visar sig ju, vi är ju oerhört hemmakära. Vi trivs att vara hemma. Pyssla och påta i trädgården. Även semestern är vi sugna att spendera en hel del hemma.

Så. Vi drar igång projektet. Pratar med grävare om offerter. Begär in offert från poolföretaget. Ritar i gräset och fantiserar.
Det enda vi hade kvar att göra var att titta på tomtkartan eftersom vi vet att det är en liten bit av tomten som vi inte får bygga på. Men vi kom inte ihåg precis hur mycket.
I fredags kollade Sambon kartan och det visade sig vara 1,5 meter som saknas för att kunna bygga poolen.

Jag blev så gryyyyyyyyyyyyymt besviken.
Alltså galet besviken. Sambon skulle på måndagen ta kontakt med Arkitektkontoret, lantmäteriet och kommunen för att ta reda på varför. Men jag gick bara omkring med en fet jävla klump i magen. Natten till lördagen låg jag bara och snurrade. Hela lördagen var jag på ett superlågt humör och jag kunde inte rycka upp mig.
Sambon försökte trösta mig och säga att vi har ju inte sett slutet på det här, det ska nog ordna sig. Han var inte speciellt orolig.
Men jag kunde inte. Det bara gick inte.

På söndagen släppte det och jag kunde slappna av. Men det är ju jävligt onödigt att må skit för något innan vi har nystat i allt. Innan det är ett faktum.
Och mycket riktigt. Sambon fixade ju det här. Han ringde runt, ställde frågor och bad om förklaring. Och det verkar som en pool är helt ok.

Idag fick jag ett mail från chefen där hon meddelade att hon vill att jag frågar henne först innan jag jobbar hemifrån. Och vips är jag skitsur och känner att hon blir informerad om det borde väl räcka gott. Så länge personerna jag jobbar med är ok att jag sitter hemma en dag så borde hon väl inte ha något att invända.
Herreguuud. Som om det spelar någon roll. Säkert i hennes värld är det samma sak. Fråga eller bli informerad, men att ha en chans att få veta före och kan invända om det rä nåogt hon har vet kommer göra det olägligt att jobba hemifrån. Det är ju liksom inget att sura till över. Känner mig ganska lik min 3-åriga dotter som lägger sig på golvet och grinar så fort något inte passar henne.

Jag tycker att det är ok att jag tycker att min chef är lite löjlig. Jag är inte ok att jag blir sur och barnslig som reaktion.

Men nu är jag mest sugen på att se om vi får till allt så det kan bli ett poolbygge i sommar. Risken är ju att vi är så sent ute att det i praktisken blir först i slutet av augusti som det kan byggas.