idag är jag på fullkomligt uruselt humör. sådär så jag bara stod och vrålade JAMEN FANS JÄVLA HELVETE OCKSÅ DÅ rakt ut (obs, jag var ensam) för att A hade lämnat en hög papper på mitt bord när jag kom till jobbet i morse, sådär som hon tydligen tycker att det är okej att göra lite demonstrativt så fort det är något som hon tycker är lite besvärligt. i hennes värld är det "besvärligt" att kontakta utländska leverantörer. eftersom uppskattningsvis 80 % av vårt råmaterial importeras så blir det ju...rätt besvärligt, om man är A. i det här fallet handlade det om en DANSK! det är ju knappt ens utomlands för helvete, men det var tydligen jobbigt ändå. och så fort hon kom i morse så började hon helt defensivt gå på om hur mycket det hade varit här i går eftermiddags, som alltid när det handlar om saker som inte blivit gjorda så börjar det visst alltid hända exceptionellt mycket grejer strax efter att jag har gått hem. jag vet väl för helvete hur lång tid saker tar, och även hur lång tid det INTE tar, och det finns loggar på allt så jag vet inte vem hon tror att hon försöker lura.
ja, och så var jag på det där jävla mötet med rasklubben i går. för en gångs skull hade vi fått till att vi skulle kunna börja lite tidigare, klockan 17 istället för 18 eller 18.30 som vi brukar. eftersom det tar en timme för mig att köra dit och en timme att köra hem blir det ändå rätt drygt, men nu fanns det ju i alla fall utsikter att komma hem åtminstone lagom till läggdags och inte långt efter. jaha, men så började det med att en person hörde av sig och var sen på grund av någon trafikomläggning, sedan var det två personer som sms:ade att de var sena för de hade varit tvungna att åka till veterinären akut med en hund. ja, okej, sånt rår man ju inte över, men eftersom de två senare är styrelsens nyckelpersoner så innebar det att vi andra inte ens kunde börja mötet utan snällt fick sitta och vänta i 45 minuter innan alla var på plats och mötet kunde börja och sen tog det väl ytterligare en kvart innan vi tröskat igenom godkännande av dagordningen och val av justeringsperson. föregående protokoll hade sekreteraren glömt att skicka ut, så det var det ingen som hade läst, och då skulle det divideras en stund om det, men sen kunde själva mötet äntligen börja. och hade dålig mötesdisciplin varit en olympisk gren hade min rasklubb kammat hem en stor guldmedalj. någon informerar om att ridhuset i X-stad är bokat för en utställning, och så frågar en annan var det ligger någonstans och en tredje säger att det ligger vid Y-byn. och sedan följer en tio minuter lång diskussion om det heter Y-byn eller by-Y där alla pratar i munnen på varandra och ingen lyssnar, och mitt i denna diskussion är det någon som helt omständligt sitter och berättar för någon annan hur man kör för att komma dit och till slut får jag banka i bordet och säga att vi ska gå vidare, och så är det någon som säger att person A hade klagat på ridhuset i utställningen i staden B och då säger nästa att det beror ju på att person A:s hund är så liten, och så ska det avhandlas vilka utställningar det har varit dåligt underlag på och vad person A, B, C, D och resten av alfabetet hade tyckt och gjort och sagt och sen plötsligt pågår tre-fyra olika sidodiskussioner parallellt och alla höjer successivt rösten för att överhuvudtaget kunna höras i detta jävla kackel, och till slut är det jag igen som bankar i bordet och säger att vi ska gå vidare, och sådär höll det liksom på. och varje gång ett sånt där kacklande drar igång så tappas ju tråden och sen ska man summera var man var någonstans och sen är det någon som inte har hängt med och yadayadayada och jag blir GALEN. och när mötet äntligen var slut så kom jag ändå inte därifrån för då hade någon idiot ställt sin bil så jag var tvungen att vänta tills hen hade samlat ihop alla sina grejer i slow motion och blivit stående och babblat på femtioelva ställen på vägen till parkeringen, och när jag väl kom ut så var jag så förbannad att jag bara drog utan att säga hej då eller någonting. och sen skulle jag försöka ringa till L, för han hade ringt under mötet, men JAG sitter ju inte och gör en massa annat under tiden, så jag svarade inte då, men när jag skulle ringa upp på vägen hem så hade min telefon så lite batteri kvar så den dog, och laddarsladden är för kort för att man ska kunna prata i telefonen samtidigt som den laddas i bilen. stressfaktor: hög.
HALV ELVA var jag hemma, och jag lovar att det där jävla mötet hade kunnat klarats av på max två timmar om folk bara hade kunnat hålla sig till den förbannade dagordningen. vet inte hur många gånger jag sa ifrån och hänvisade till dagordningen, till frågan som borde ha diskuterats men som man kommit bort från, till att jag ska gå upp tidigt och har en timmes resväg hem och så vidare, men det hjälpte ju fan inte. och när ordförande själv är helt ostrukturerad går det ju liksom inte att hen ska hålla ordning. jag blir så jävla trött på folk som inte gör sitt jobb.
en sak är säker: inför nästa möte så kommer jag att klargöra att om det är så här mötena ska gå till så får de fortsättningsvis ha dom utan min närvaro. jag fixar fan inte att jobba med bara fyra timmars sömn, eller jo, det gör jag ju SÅKLART, men jag vill inte slösa bort min tid för att andra människor ska få sina ouppfyllda behov av social samvaro tillfredsställt. då får dom fan plocka in någon annan.
ja, sen ringde jag L men han svarade inte för han stod i duschen, och sen ringde vi om varandra men sen fick jag prata lite snabbt med honom och det var väl sådär, men inte jättekris. och så kom jag till jobbet i morse, trött och grinig då som sagt, och inte blev det bättre av att jag hittade den där högen med papper. och sen hade jag glömt att slå på ljudet på min telefon och så hade N ringt, för vi hade bestämt att hon skulle komma och scanna in ett par grejer på scannern på mitt jobb efter att hon slutat sitt jobb, hon jobbar natt, men det hade jag glömt så hon hade stått här utanför och ringt och väl förmodligen blivit sur och kört hem och lagt sig, så nu är jag eventuellt i onåd för hon har inte svarat på mitt "förlåt jag glömde"-sms som jag ändå skickade innan hon rimligtvis hade hunnit hem och somna. jamen det är väl kul nästan jämt.
och för en stund sen kom A in med ytterligare ett papper som hon inte "fattade något av", och det kan jag väl i och för sig förstå, för det innehöll ingenting mer än loggan för ett fraktbolag, dagens datum, en femma och en signatur, och så hade en person skrivit "hittar ej avräk" på en annan lapp och satt ihop med första lappen. jaha, men då är tydligen jag bättre lämpad alternativt besitter någon slags magisk kunskap att tolka kryptiska meddelanden. fick tag på personen som tagit emot detta, frågade lite syrligt av "avräk" betydde, det visade sig betyda "inleveranslista" (fattar väl vem som helst), frågade sedan hur personen tyckte att jag skulle tolka siffran fem som stod skrivet som enda information, och ja, då var det att det hade kommit fem containrar av råvara X (solklart). förklarade pedagogiskt och tålmodigt för tiotusende gången i världshistorien att de måste SKRIVA VAD DE TAR EMOT NÄR DET INTE FRAMGÅR ELLER NÄR FÖLJESEDEL SAKNAS, för jag kan omöjligt veta det. och när jag sedan hittat de där fem containrarna så satt det väl en jävla följesedel med EXAKT ALL ÖNSKVÄRD INFORMATION på den främsta containern, hur lätt som helst att se. men nä, den hade ju ingen sett.
herregud vad jag behöver semester.
och obs. fastän jag är så jävla grinig så kan jag minsann behärska mig. fråga A hur det gick på deras husvisning och säga att jag ska hålla tummarna för många spekulanter med stor plånbok, fråga M om han fortfarande har ont i magen som han hade igår, prata om Madeleines och chris' nyfödda son i fikarummet som om det angick mig. för att jag tycker att det eventuellt inte är mina kollegors fel att jag i första hand är irriterad på folk i min rasklubb och har fått alldeles för lite sömn. men jag anstränger mig (ja, inte här då, men IRL) för att hålla masken och inte vara otrevlig. och jag tycker inte ens att jag är speciellt socialt kompetent, så hur kommer det sig att alla andra kan bete sig som idioter och bara låter humöret svämma över åt alla jävla håll och kanter oavsett vad det beror på eller vem som råkar stå i vägen?
nä. semester som sagt. herregud vad jag behöver semester.
---
och så detta: igår kom en inleverans av en råvara som A tog hand om. just den leverantören brukar skicka med en hel bunt dokument, och sen ska det vara ett dokument som den som tagit emot leveransen hos oss har signerat. de här dokumenten finns i en pärm på lagret, men ibland händer det att de inte gör det eller att truckföraren inte orkar leta och då händer det att man bara får in fraktdokumenten med en anteckning att det saknas mottagningsdokument, och sen hittar truckföraren mottagningsdokumentet vid något annat tillfälle och lägger det då i mitt postfack för att bli av med det.
i morse såg jag att den här råvaruleveransen som kom igår var registrerad i systemet, vilket betyder att antingen A eller jag har administrerat den, och det var inte jag. nyss kom hon in med mottagningsdokumentet som hörde till ovan nämnda leverans och slängde det på mitt bord och sa för det första INGENTING? jag, som satt och skrev ett protokoll, tittade lite frågande på henne. hon bara: ja, vet du vad det här är eller? i en ton som om jag vanligtvis gick in för att aktivt undanhålla all tänkbar information bara för att jävlas, och jag sa att jag inte visste och frågade om det var det enda dokumentetet och det sa hon att det var, och jag bara: ja, det var ju konstigt för de brukar ju skicka en hel telefonkatalog. men nä, hon hade inte sett några papper sa hon, och eftersom jag inte kunde säga något mer om detta så bara lämnade hon mottagningsdokumentet på mitt bord och gick och tyckte väl uppenbarligen att jag skulle ta hand om det? så kom jag på att jag sett den där leveransen registrerad, så jag sa det och då helt plötsligt kom hon ihåg att hon hade resten av papprena på sitt rum, och sen var det ja, tänk att de där truckförarna ska ha så svårt för papper och sen var det pust och suck och stön för det. jamen alltså VA? alltså, jag säger ingenting om att man kan råka glömma, det kan ju faktiskt hända vem som helst. men SÄTTET HON HAR. för det första attityden att får hon problem så ska jag fixa dom istället för att hon tar steget ur sin jävla comfort zone och fixar det själv, och för det andra att om hon gör fel så är det ändå mest någon annans fel. snart får jag fan i mig ett UTBROTT.
eller jag skulle kanske se om det blev bättre av att äta lunch? fast jag är inte speciellt hungrig, mest trött.