ja, äntligen fredag. skolavslutningsfredag, fast jag känner ingen som tar studenten eller så, så för mig är det väl inget speciellt mer än att det är några som ska vara lediga på jobbet på grund av det.
i onsdags var jag hos kommunens pratmänniskor, och efter det samtalet tyckte jag ändå att det kändes bra, det kändes som att jo, men det har ju gått framåt, det är inte lika tungt som det var för ett par månader sen. och igår när jag kom hem så städade jag och bytte lakan och tvättade lakan och hängde ut i trädgården och tömde diskmaskinen och bakade bullar och muffins och vattnade i växthuset och fixade och stod i, kanske lite maniskt, men hellre manisk än zombietrött, och jag var på rätt gott humör.
men sen ringde L och så hade vi ett sånt där TRÖSTLÖST samtal som får det att krypa i hela kroppen på mig, som får mig att vilja skrika åt honom att sluta hålla på och prata om detaljer i sina toalettbesök, FÖR JAG ORKAR FAN INTE LYSSNA. och hans terapeut har precis haft semester i två veckor, men det gick väl ändå skapligt, nu har han varit där en gång och så ska hon ha semester två veckor igen? jag bad honom fråga nästa gång han ska dit, om det inte finns någon han kan ringa istället när han inte vet vad han ska göra. någon som kan erbjuda professionell hjälp och inte hemmasnickrad jävla kbt från en som är utled på det. ja, det sista sa jag förstås inte, bara att jag inte är säker på att jag hjälper honom på rätt sätt. han VET ju att det egentligen bara handlar om att vidmakthålla beteenden som han vill bli av med, så han tog det väl på rätt sätt hoppas jag. men det kändes hemskt, men fan. han går ju faktiskt på behandling, det kan väl inte vara meningen att jag ska vara någon jävla backup till psykvården när de har semester? hur löser de det med såna som kanske inte ens har några anhöriga? fast det är väl det de inte gör, misstänker jag.
men jag hoppas att han bara hade en dålig dag och att det inte är något bestående bakslag. för ska det här börja igen, att han ska ringa vad som känns som hela tiden och varje samtal ska ta flera timmar och samma sak ska ältas till förbannelse...nä, jag ORKAR INTE. faktiskt, jag gör inte det.
nä, men i övrigt ska det väl bli fint med lite helg. imorgon ska båda hundarna gå spårprov och det är förstås lite nervöst, men jag försöker tänka att det får gå som det går och går det inte bra så får man se det som träning istället. och herregud, nästan alla hundar har väl något dåligt provresultat registrerat någon gång, det är inte hela världen. och kursen som helhet har varit så fantastiskt bra.
sen efter imorgon är alla kurser slut, och då får jag väl försöka fokusera lite på lydnadsträningen, de flesta momenten sitter väl hyfsat men behöver finslipas. så åtminstone någon gång i veckan får jag faktiskt sticka iväg till brukshundklubben och träna lite mer ordentligt och systematiskt, tänker jag mig. NU NÄR JAG HAR TID.
jag ska bara hitta den där orken också, den där som bara bluddrade ur mig efter samtalet med L igår. ibland undrar jag självömkande vad jag egentligen har gjort för att förtjäna det här, och sen känner jag mig hemsk som ens tänker så när det är L som har det jobbigt. men som sagt: hoppas att det bara var en dålig dag.