regn och måndagsmorgon, det är åtminstone lite varmare idag än vad det har varit de senaste veckorna. jag är ju inget större fan av sol och värme, men nu har väl till och med jag börjat längta efter t-shirtväder, ligga på en filt i trädgården och läsa, att kunna sitta ute och grilla utan att ha snudd på vinterjacka på sig.
helgen kom och gick. vi var barnvakter och det tar på krafterna. A och O är väl som barn och syskon är mest, leker fint ibland, sysselsätter sig själva i timmar ibland, bråkar och slåss ibland, kräver precis all uppmärksamhet ibland. och min stressnivå är inte så hög just nu, tyvärr. det räcker liksom med att ljudet på tv:n är på lite för högt i kombination med gälla barnröster för att jag känner pulsen gå upp. så direkt avslappnad har jag inte direkt varit. som väl är, för mig, så var viltspårträningen flyttad från lördag till söndag denna veckan, så jag fick ändå några timmars andrum där i skogen. det tog längre tid än jag räknat med så jag hade lite dåligt samvete, men när jag kom hem satt alla och byggde med lego och lyssnade på mr S' gamla barnskivor på vinyl och friden härskade.
spårträningen gick i alla fall bra, både valpen och minsting fick lite olika klurigheter att kämpa med, men de löste det bra. "du har ju två hundar som går väldigt bra, det måste bero på att du är en bra förare" sa den ena tränaren igår, och det får man väl ta som en komplimang eller åtminstone bekräftelse (fast jag äsch:ade förstås bort det och sa att det nog mest berodde på att hundarna har bra gener, för inte skulle väl jaaag kunna göra något bra? ibland blir man ju rätt trött på sig själv, jante för all del men framför allt sig själv).
just nu känner jag mig extremt less på mitt jobb. det känns som att det liksom inte är NÅGONTING som är roligt längre. alla är sura och trötta och uppgivna, jag med förstås. och så det här hur saker sköts...jag blir så trött. det fuskas och det maskas och det kringgås och när man upptäcker det så har man liksom inget mandat att göra något åt det, det enda jag kan göra som inte rör direkt mitt verksamhetsområde är att säga till arbetsledaren eller chefen och så blir man en gnällspik. och arbetsledaren...tja. han säger väl mest "så här och så här ska det vara" till dom berörda och sen tycker han att det räcker, sen har han gjort sitt och det där med att följa upp och säkerställa att regler efterlevs och rutiner följs är inte precis hans grej. och chefens inställning i sånt här verkar mest vara att "man kan inte ha rutiner för allt, man måste använda sitt sunda förnuft också". ja, men när det inte FINNS något sunt förnuft hos somliga, vad ska man då göra? då måste man ju ha regler enligt mitt sätt att se det, och om man inte följer reglerna ska det följas av konsekvenser. men nä, det får jag inte precis något gehör för.
och så har jag hittat ett annat jobb som jag ska söka. som är lite som det som jag gjort ideellt i många år och som jag är BRA på, verksamhetsutveckling och administration inom områden som ligger mig varmt om hjärtat. enda dåliga är att det bara är ett vikariat på 12 månader, plus att tjänsten ska tillsättas ganska snart så då hinner jag inte ens beta av min uppsägningstid, plus att jag misstänker att lönen inte är något vidare. men söka kan man ju alltid göra, det KAN ju hända att de tycker att just jag är som klippt och skuren för detta. fast troligare känns väl "tack, men nej tack", fast nuförtiden får man visst inte ens det? har åtminstone inte hört ett smack från de två tjänster jag sökt förutom "tack för din ansökan" men det var ju tusen år sen. eller det känns som det i alla fall.
och assistenten A har semester och det är så jävla SKÖNT att slippa höra henne pusta och stånka för allting. även om hon jobbar på bra så är det ändå alltid ett sånt jävla gnäll, som om allting vore en konspiration mot just henne. alltså jag fattar verkligen inte vitsen med att gnälla över sånt som hör till ens arbetsuppgifter? jag tycker inte heller att allt jag gör är jättekul jämt, och jag är också trött och har dåliga dagar ibland, men det blir ju liksom inte bättre för att man går omkring och morrar och fräser åt omgivningen för det? det är väl bara att tugga sig genom högarna, vad har man för val liksom? det var som en växelreceptionist vi hade anställd här för ett antal år sen, som suckade och himlade och svor varenda gång telefonen ringde. alltså folk.
jaja. ikväll ska jag på möte på brukshundklubben, på onsdag är det sista gången på min hundkurs, i övrigt ser veckan rätt så lugn ut. får väl hoppas att den håller sig där då.