jaha, igår var jag hos kommunens pratmänniskor. och...tja, jag vet inte. jo, det var väl bra att prata, formulera sig och genom det tänka igenom ett och annat. men jag tycker det blir för spretigt. det finns liksom ingen röd tråd, inget fokus, inget uttalat mål att jobba mot. så då tog jag upp det och fick löfte om att nästa gång skulle det se annorlunda ut. så vi får väl se. men samtidigt blir jag så trött, det här är folk som har som sitt jävla jobb att ägna sig åt "lösningsorienterad samtalsterapi" och så måste man själv säga till att man vill att det ska vara det?
och sen när jag åkte därifrån så var jag så genomtrött att jag hade kunnat lägga mig ner och sova på gatan. fast det gjorde jag ju inte, jag åkte hem istället. min plan var att jag skulle åka till skogen, lägga spår åt hundarna, åka till brukshundklubben, träna lydnad, möta upp med några från min kurs som jag skulle hjälpa med deras spår, sedan åka tillbaks till skogen och spåra med dom och så slutligen gå mina egna spår. men så kom jag hem så sent att jag i princip bara skulle ha fått vända i dörren för att hinna, och det orkade jag inte. så jag skippade mina hundars träning och åkte och hjälpte andra istället. något litet pluspoäng får jag väl kanske någonstans för detta. fast jag tycker alltid det är sjukt kul och intressant att se hundar spåra, så det var inte så självuppoffrande som man skulle kunna tro.
igår morse fick jag lite ångest för att jag aldrig åker och tränar och så gjorde jag 15 armhävningar framför skrivbordet på mitt kontor. riktiga, inte knästående, och idag har jag svinont i axlarna och på utsidan av skulderbladen och ja, det hade man väl kunnat räkna ut. det tråkiga är bara att det triggar igång spänningshuvudvärken, men jag har tagit en treo för att mota olle i grind så att säga.
idag fyller min fina N år. TJUGONIO ÅR. jag måste säga att det känns lite speciellt när ens barn börjar prata om stundande trettioårskriser, speciellt som folk jag känner som är, kanske inte exakt jämngamla men som åtminstone tillhör samma generation, fortfarande harvar omkring i småbarnsträsket (fast med det senaste halvårets facit i hand ska ju gudarna veta att vuxna barn inte är någon garanti för ett bekymmersfritt föräldraskap). jag brukar väl inte reflektera så mycket över tid och år som går, men det är en rätt märklig känsla. tjugonio år är liksom en tredjedel av ett helt liv, typ.
i alla fall. idag ska vi träffas och ta en fika på stan, lite snabbt bara för sen skulle hon ut och äta med sin nya kille och jag ska hem och städa. och på lördag ska vi passa barnbarnen med övernattning för då ska hon ha fest för sina vänner, och sen ska vi fira henne ordentligt på söndag. det känns inte som att helgen innehåller tillräckligt mycket tid för återhämtning, speciellt inte som jag ska klämma in viltspårträning också, men det får väl gå det med. nästa vecka ska min assistent ha semester, och då väntar visserligen slavjobb, men samtidigt ska det bli så skönt att bara få rå sig själv på jobbet och slippa höra hennes beskäftiga kommentarer om precis allt. det kan vara nog så vilsamt.
nu: jobbajobbajobba.