nä, men dagarna tickar väl på i rätt så sakta mak. det där med att vara ledig en måndag och sen tro att tisdagen var måndag, det funkade visst bara igår för idag fick jag för mig att det var torsdag. ingen ordning med någonting.
och det är ingen med jobbet. jag håller på med två större projekt, varav det ena spretar värre än en igelkott och jag får liksom ingen ordning på det, hittar inget bra sätt att strukturera upp vad som måste göras och det är allmänt tungt och lite jobbigt, inte själva jobbet i sig utan att känna så, att det inte går framåt, att jag aldrig blir klar. och det andra projektet ska jag driva tillsammans med en kollega som visserligen är sjukt trevlig och tillmötesgående på alla sätt och jag tycker egentligen jättemycket om att jobba ihop med honom, men han är SÅ tankspridd och glömsk och har liksom inte alls koll på grejer som man förväntar sig att någon i hans position faktiskt borde känna till. så då blir det projektet också lite jobbigt för jag känner att jag måste ha koll även på hans bitar när vi rapporterar till chefen, och jag har inte riktigt koll på dom bitarna eftersom dom, tadaa, är hans och inte mina. och då knotar kontrollmänniskan och överjaget och tycker att jag är slarvig och lat och dessutom är det här viktiga grejer som har med lagar och myndigheter och inspektioner att göra så det duger liksom inte att bara rycka på axlarna och säga att oj, det blev visst lite fel här.
idag går ansökningstiden för det där jobbet jag sökte ut. jag tror inte de kommer att höra av sig, jag tänker att det finns väl miljoner som är bättre lämpade till det jobbet än vad jag är, och förresten är jag ju inte ens säker på att jag vill ha ett nytt jobb. för då har man ju plötsligt INGEN KOLL ALLS, och jag gillar ju att ha koll, gillar det sjukt mycket faktiskt. fast å andra sidan så vill jag kanske utvecklas lite också, och för den delen så brukar jag faktiskt klara av saker jag tar mig för. J och jag pratade om detta i fredags, hon peppade mig och sa att jag är ju SJUKT BRA på det jag gör, vem som helst skulle faktiskt vilja anställa mig och nu har det hänt tre dåliga saker (jobbet, L, N) så nu måste det faktiskt hända tre bra saker också.
kanske är det så, jag vet inte. men tre bra saker vore ju inte så dumt. idag ska jag till kommunens pratmänniskor, jag är inte speciellt hågad. alltså, jag fattar ju poängen med att man ska fokusera på det som är bra. men det blir lite larvigt att liksom sitta och jubla över att jag och mr S satt i soffan och kollade på film och ingen ringde på en hel kväll, jag vill mer ha handfasta råd om hur man beter sig när det känns som att man är så trött på allt att man funderar på att bara lägga sig ner och sluta andas. eller vad man gör när man bara känner sig håglös och apatisk och får tvinga sig att göra exakt allt som inte går på reflex och rutin. nu är det väl inte så jämt, inte just nu i alla fall, men det har väl mer att göra med att jag och N är sams, att det var längesen jag och mr S bråkade om något, att L inte ringer fullt lika ofta längre och att jag har en effektiv förmåga att förtränga, packa ner i lådor, lägga locket på och låtsas som att det inte finns.
men ja. jag ska gå dit, vi får väl se. det värsta är dock att jag lite känner att jag måste prestera, liksom svara på behandlingen fast det är ju ingen direkt behandling, men att det ska hända något, ett framsteg, och inte för min skull då utan för att det är vad jag tror att det förväntas av mig, man ska liksom leverera, det är väl det här Duktig Flicka™-syndromet som kryper fram även i en sån här situation. det är kanske det jag borde ta itu med istället. på något sätt, jag vet bara inte hur.