men alltså, ärligt talat, vad är det MED folk? är folk generellt så jävla dumma i huvudet, ouppfostrade, respektlösa och puckade (och då talar jag alltså inte ens om dagens ungdom utan om folk som är 50+ med god marginal) eller är det jag som har någon slags magnet som på något sätt attraherar dessa individer?
assistenten A alltså. häromveckan fick hon ju världens bryt för att hon inte kunde skriva ut och bara for in på mitt rum, dängde en hög med papper i bordet och fräste att jag kunde ta hand om dom. idag, när jag precis kom tillbaks från två möten som handlade om helt olika saker och där det ena började samtidigt som det andra slutade, och jag satt och försökte sortera minnesanteckningar, kolla mail och sånt, så kom hon och sa att det hade ju varit bra om hon också kunde få lite hjälp någon gång, sådär rätt syrligt och passivt aggressivt och i en ton som att hon minsann fick slita och släpa medan jag bara satt på röven och gjorde ingenting, ungefär. men okej, jag lämnade mina pappershögar och gick ut på labbet och röjde undan bland det som hade stockat sig. sen kom hon och sa att hon inte vågade starta fler analyser för hon gick och väntade på att bli uppringd för att få en tid på vårdcentralen och ifall hon fick en tid så kanske inte dom hann bli färdiga. jag sa att jag förstod och hon sa att hon fick ta det imorgon istället. "du menar väl på måndag", sa jag, men nä, hon hade menat imorgon. jag ska vara ledig på måndag och det ska köras i produktionen i helgen men bara en dag och en linje, så något berg av arbetsuppgifter lär inte vänta på måndag. så jag sa att hon behövde väl inte jobba i helgen och hon gav upp världens martyrsuck och sa att jo, det var hon ju faktiskt tvungen till. jag menade på att det var hon väl inte alls tvungen till, och då fräste hon att jo, det behövde hon för hon tänkte minsann inte ha en stressig måndag där alla sprang och gapade om att saker ska levereras in och levereras ut, JAG GÖR INTE DET, gormade hon, och okej, jag vet att folk har olika stresströsklar och att hennes är låg som fan, men för det behöver man väl inte vara så jävla GRINIG?
och innan detta hade jag och S suttit i möte med vår chef och följt upp konsekvenserna av en av miljoner omorganisationer som gjorts de senaste åren, och när mötet var slut försökte jag runda av och knyta ihop säcken kring något positivt så jag sa att tyckte att vi ju i alla fall lyckats lösa en del detaljer, som det tjafsades mycket om initialt, på ett bra sätt. och då sa min chef att ja, men nu väntade ju två-tre månader av blod, svett och tårar (när den riktiga högsäsongen drar igång). jamen kul med människor som har förmågan att glädjas åt det lilla liksom. jag svarade stramt att jag tycker att man kan försöka ha som målsättning att avsluta möten i en positiv anda och att man gott kan försöka lyfta fram det som är bra, speciellt när läget är som det är (och tänkte för mig själv att det hade varit mer passande om orden kom från honom som är chef, men av chefer kan man uppenbarligen inte begära speciellt mycket) och det kände han väl sig piskad att hålla med om även om det kom från mig då.
som sagt: jag är så dödstrött på folk. och så ringde L och var orolig för att han trodde att han hade kliat sig i skrevet igår och kanske var han "smittad" nu, idag, eller vad trodde jag? och jag BLIR SÅ TRÖTT PÅ DETTA.
men snart ska jag på massage och sen ska jag träffa min bästa J. det väger faktiskt upp en hel del. och imorgon ska jag träna viltspår och sen ska vi grilla. har inte grillat alls i år, så det är banne mig på tiden.