idag är jag trött, trött, trött. har väl kanske sovit en kvart i natt, nä nu överdrev jag, men det känns i alla fall så. jag kom hem sent igår och sen var jag uppe i varv och kunde inte somna, och sen när jag väl somnat så vaknade jag efter ett par timmar och kunde inte somna om och sen var det plötsligt dags att gå upp. helt värdelöst.
har jobbat som ett litet as hela förmiddagen, rätt så fokuserat med olika grejer, men herregud, det är ju en droppe i havet, allting bara sväller över. och jag tycker det är så jävla jobbigt att jobba med saker jag inte har kompetens för och inte riktigt koll på och där jag måste googla och sväva i det blå. men det ger sig väl.
igår när vi åt lunch så skämtade jag lite på en annan, ej närvarande persons bekostnad, och min chef bara "det är väl inte särskilt trevligt att snacka skit om någon som inte är här och kan försvara sig", helt mästrande. och NÄE, det är det förstås inte, jag väl erkänna i efterhand att det var rätt larvigt gjort, men så himla farligt var det ändå inte och jag kan inte låta bli att undra vad det är med mig som gör att alla jämt hakar upp sig på saker just jag säger medan andra kommer undan med att kläcka ur sig, i mina ögon, mycket värre saker. sen gick jag och störde mig på det hela eftermiddagen, och sen störde jag mig på att jag störde mig och funderade återigen på vad det är med min chef som får mig att känna att jag liksom måste vara till lags på något jävla sätt som inte riktigt känns okej. okej att man måste vara till lags när det gäller jobb, men jag borde ju verkligen inte känna det som att han till varje pris måste gilla varje millimeter av mig jämt heller.
ja, så i alla fall så hade jag ett missat samtal från hemligt nummer i morse och meddelande i röstbrevlådan jag tänkte GUD, TÄNK OM DET ÄR OM JOBBET JAG HAR SÖKT och blev nästan lite darrig. först låg ett flera dagar gammalt meddelande som tog hundra år att lyssna av för personen som lämnat det hade inte lagt på luren så det var säkert en kvart av bilmotorljud och hostningar och harklingar för att jag inte fattade hur man gjorde när man raderade, men till sist så. och så var det bara från vårdcentralen och de skulle bara tala om att kuratorn, som jag skulle till idag, var sjuk. så det var ju något av ett antiklimax, och på ett sätt var det väl skönt att slippa gå dit, för nu har jag ändå haft ett par hyfsade dagar utan L-samtal och då vill jag inte riktigt börja gräva i det, men sen samtidigt så kanske jag behöver det och inte bara lägga locket på hela tiden.
men ja, det är ju som det är och inte mycket att göra åt. men jag ringde L för att kolla hur läget var och då var han stressad av helt normala saker, som försenade bussar och mycket att göra i skolan. SÅ HIMLA SKÖNT och lätt att hantera. inte ett LJUD om ocd:n och herregud vad tacksamt. tänk om det vänder nu (och jinx hit och jinx dit men om saker skulle påverkas av att man sa och skrev det så skulle han väl ha varit kärnfrisk för längesen så mycket som jag har skrivit om hur jobbigt det är).
och igår hade vi kursavslutning och jag hade gjort utvärderingsblankett som alla fick fylla i anonymt och alla, alla! var nöjda. med mitt kursupplägg, med mina övningar och med mig som instruktör. så helt värdelös kan jag väl ändå inte vara även om jag tror det jämt och ständigt av gammal vana och för säkerhets skull. jante, go to hell.
nu: äta lunch.