jamen igår var faktiskt en riktigt vidrig dag. huvudvärken från helvetet som dunkade i varje pulsslag och som mynnade ut i en spjutspets bakom vänster öga, så att jag till sist kände att jag nästan var färdig att klösa ut det bara för att komma undan just den smärtan. och utöver det, illamående, ömhet i alla kroppens muskler men värst i nacke, axlar och armar, och sen lite mensvärk som grädde på moset. ROLIGARE KAN MAN JU HA, menar jag. åkte hem, släpade mig ut med hundarna, rörde ihop bröddeg och satte på jäsning, satte mig själv med en värmedyna på axlarna och en deckare i knät, och sen kom minsting och tryckte ner sig mellan boken och armstödet och tyckte att där låg han bra. och det finns väl inget som är så bra för själen (utom möjligtvis en spinnande katt) som att ha en mjuk varm sovande hund i knät när man känner sig sådär eländig som jag gjorde igår. men sen kändes det faktiskt bättre, gissar på en kombination av värme, vila, citodon och avslappning. så kvällen blev okej, vi satt i vardagsrummet och pratade och läste om vartannat. ingen tv, det är skönt ibland. och så bakade jag bröd, det brukar jag göra på söndagarna annars men i söndags hann jag inte.
och i morse vaknade jag utan huvudvärk, det känns nästan som att få en fin present. och igår ringde L visserligen, men det var ett hyfsat kort samtal och kanske börjar han komma in i ett nytt sätt att tänka, men det är för tidigt att våga hoppas på något och bakslag kommer ju alltid. men ändå. just idag: ingen huvudvärk och bara ett telefonsamtal som inte tog flera timmar. just nu behövs det inte mer än så för att jag nästan ska känna att jag är på banan igen. så enkelt är det förstås inte, men jag får väl suga i mig av känslan så länge den nu varar.