here we go again

.jag 2015-05-18 08:09 (inga kommentarer)
jahapp, då var långhelgen till ända och det var ju synd. i morse vaknade jag innan klockan ringde av att jag hade en sån där jävelhuvudvärk som känns i varje pulsslag. tror det beror på att jag stressade och spände axlarna igår, för axelmusklerna är som betongblock idag, stenhårda och blåmärkesömma och då kommer ju den här jävelhuvudvärken som ett brev på posten. just nu känns hela jag som en spänd och ganska ostämd fiolsträng, smärtsam och disharmonisk.

igår hade rasklubben utställning och tja, det gick väl bra om man ska se det till att arrangemanget roddes i land utan att några större katastrofer inträffade. men när man blir placerad att hjälpa T i sekretariatet och där är fullständigt KAOS på grund av att det har brustit i kommunikation som ingen vill kännas vid och det system som T utarbetat för att snabbt kunna slussa folk vidare fullständigt har havererat och det blåser så alla pappershögarna flaxar iväg och måste jagas och sorteras om och kön ringlar sig kilometerlång och allting börjar om en kvart, då är det fan i mig inte speciellt roligt. speciellt inte eftersom hela situationen hade kunnat undvikas om en person hade kunnat öppna käften och informera om vad hen gjort som kom att påverka alla andras förarbete, men nä, det var tydligen för mycket begärt. det finns nog inget som gör mig så förbannad som när man hamnar i såna situationer, när det är KAOS på grund av andras klantighet och slarv, och man är under tidspress och man helst av allt vill skälla som en bandhund på alla IDIOTER som inte fattar någonting, men så måste man istället vara supertrevlig och serviceminded eftersom man vill ge ett proffsigt intryck och det är ju verkligen inte de som kommer till utställningens fel att en person i vår organisation är heltrög och andra tror att man kan läsa tankar. men vilken tur då att jag under alla år som tävlingsansvarig i ridklubben verkligen lärt mig att hantera KAOS. eller ännu hellre förebygga så att KAOS inte uppstår, men nu var det ju som det var och då hjälper det ju liksom inte att det aldrig skulle ha blivit så om jag och T hade fått styra upp det från början. så jag pekade med hela handen, nu gör vi så här, du gör ditt, jag gör datt, du fixar detta och du går härifrån för vi kan inte stå fyra personer och trängas på en kvadratmeter. och så är jag ju dessutom så SATANS simultan så att jag kan ta betalt av en, bläddra fram nummerlapp till en annan, svara på en fråga till en tredje och samtidigt hålla koll på både vad klockan är och hur det flyter på och om någon behöver få gå före i kön på grund av tidigt startnummer SAMTIDIGT som jag ler glatt och önskar alla lycka till. simply the best i såna situationer helt enkelt, därmed inte sagt att det är något jag önskar. för det tär ju på en, eller åtminstone på mig, och det är ju inte precis så att man får möjlighet att ta en liten paus och samla ihop sig, utan arrangemanget ska ju fortskrida och folk förväntar sig dessutom i regel att ett sekretariat bara ska fungera och flyta på, så någon särskild cred för att man styrt upp KAOS får man inte heller.

ja, så kom jag hem då framåt kvällen och då stod väl mr S' slöa kompis' bil fortfarande kvar på gårdsplanen. jag började nästan gråta för det var väl ungefär det sista jag önskat mig efter att ha jobbat som en galärslav i tolv timmar och dessutom varit tvingad att vara social och übertrevlig, vilket inte ligger i min natur (alltså, det är ju inte så att jag är som farmen-qristina, men det ligger liksom inte för mig att vara glättig och mingla omkring och småprata heller. jag gör det eftersom jag tror att det förväntas av mig, men det tar extremt mycket energi). nu var de inte hemma, så jag kunde i alla fall gå in, ta en dusch och sätta mig och glo rakt ut i luften en stund, men sen kom de ju. fast han stannade tack och lov inte så länge, och han och mr S hade fixat staketet mot de onda grannarna under dagen, så jag ska väl inte klaga så. det var mest bara det att jag var så jävla trött.

och trött blir man ju när man vaknar med monsterhuvudvärk i hela kroppen och kommer till jobbet och ser att det är nästan orimligt mycket lämnat sen i fredags. och sen blir jag så förbannad för assistenten A ska börja klockan åtta, men kommer redan tio över sju. vi har ju inte stämpelklocka eller så, utan man börjar jobba när man kommer och så går man hem åtta timmar senare, ungefär. och jag vet att hon vill börja tidigare för att kunna sluta tidigare, men hennes arbetstid ÄR åtta till halv fem av en anledning. men jag orkar inte ta den diskussionen med henne och förresten har jag ju inget formellt personalansvar, så då kan jag väl kanske skita i det och bara sköta mitt. men jag stör mig på när jag kommer och det är sådär demonstrativt lämnat saker som jag vet att hon rimligtvis skulle ha hunnit med. det är precis som att hon har räknat ut att nu när hon är inne i systemet och vet att hon kommer att bli återanställd säsong efter säsong så är det inte så noga med att prestera längre. det finns ju folk som är såna.

och så kommer hon in på mitt rum, viftar med ett papper och säger "NU HAR DEN MINSANN KOMMIT" i en triumferande ton, och då ska jag tydligen fatta att "den" är ett dokument till en leverans av en råvara som kom i tisdags förra veckan. åh, jag blir så trött. ibland hatar jag henne verkligen, speciellt i kombination med att hon är en sån som ska göra sig lite lustig över invandrare som inte kan uttrycka sig ordentligt, härma deras brytning och sådär, när hon själv inte har större ordförråd än en treåring, åtminstone inte när det handlar om jobbkommunikation, och hon har ju ändå svenska som modersmål men det hjälper ju inte när man är korkad.

men men. i år har jag i alla fall nästan inte behövt jobba över någonting alls, och det är jag ju tacksam för. sen har det nog inte så mycket att göra med A:s förträfflighet utan handlar nog mer om andra faktorer, men skit samma. fan vet om jag hade pallat med tio-femton timmars övertid i veckan, som jag brukar hamna på i april-maj, men det hade jag väl antagligen. man är ju en sån som biter ihop och stretar på. men jag hade nog inte mått så bra.


ja. men överlag var helgen bra. i torsdags fixade jag med mina pallkragar och planterade tomater och gurka i växthuset. i fredags hjälpte jag till på en tävling på brukshundklubben, lördag var det viltspårträning och så utställningen igår. ställde ut minsting, han fick excellent men inget ck. någon utställningschampion lär han väl aldrig bli, men så far jag ju heller inte land och rike runt för att ställa ut för de "rätta" domarna, vilket jag misstänker kan ha en viss betydelse. men skit samma, det är inte viktigt för mig.

det enda jag saknar är mr S, jag tycker mest vi har gått om varandra hela helgen. när jag höll på i växthuset i torsdags så jobbade han med renoveringen av arbetsrummet. när jag var hemma på fredagen var han och köpte stolpar och nät till staketet, och sen åkte jag iväg till tävlingen. och när jag kom hem från viltspåret i lördags så var hans kompis där, och så var jag ju borta hela dagen igår. men nästa helg är det bara viltspårsträning på lördag förmiddag, så då hoppas jag att vi kan hänga lite mer, få lite kvalitetstid med varandra.

i övrigt är det grytträning med valpen imorgon kväll och hundkurs på onsdag. på torsdag ska jag träffa kuratorn på vårdcentralen och på fredag ska jag träffa J. jag hoppas att jobbdagen går fort, sen ska jag hem och gå ut med hundarna och sedan stressläsa en bok som jag ska lämna tillbaks till biblioteket på onsdag och den gick inte att låna om så den måste läsas ut ikväll, för grytträningen tar hela kvällen imorgon. så jag hoppas att min huvudvärk har släppt åtminstone tills det är dags att åka hem, gärna innan, helst typ nu.

over & out.


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.