Det blev en mindre katastrof hos frisören. Så idag blev det att gå tillbaka och beklaga sig. För första gången i mitt liv. Så nu har vi klippt bort allt hår jag sparat ut det senaste året. Det känns inte jätteroligt. Men jag är i alla fall fin på huvudet. Och det vinner. För att gå omkring så som jag kom från frisören igår hade varit... plåga.
Hår växer ju trots allt ut.
Så är en 3-dagars vecka slut och långhelgen är här. Den här kortveckan har varit jättelång. Eller jag har varit så trött. Och då har jag ändå fått sova riktigt bra. Ungarna borta och jag har fått göra precis som jag vill. Vet inte vad det är. Men det är fler som känt likadant.
Igår var jag på växtbytardag på trädgårdsföreningen vi har på jobbet. Jag fick med mig en oregano, en julros, 4 smultronplantor och lite blåklint till Sambons dike. Kul!
Förresten, jag har ätit godis. Jag har ont i magen.
Hej
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte