igår, efter att jag gått hem, skulle assistenten A ta hand om ett ärende och stötte på problem. detta kunde relativt enkelt lösas genom 1. skicka ett mail till leverantören och invänta ett dokument som saknades, samt 2. lyfta luren och ställa en fråga till vår produktionsplanerare, och, beroende på vad svaret blev, antingen göra ditt eller datt. men A är i total avsaknad av eget driv, utan så fort någonting är utanför boxen så skriker hon genom korridoren att "".jag", nu är det sådär koooonstigt igen" med sin extremt gnälliga röst som retar gallfeber på mig. retar även gallfeber på mig att hon tycker att jag med denna knapphändiga information ska fatta 1. vad hon håller på och jobbar med just i denna sekund. 2. vad som var "konstigt" med det förra gången, och därmed dra slutsatsen 3. vad som är "konstigt" nu igen, samt 4. komma med en lösning på det. som i 99 fall av 100 handlar om att kontakta någon för att få tag på uppgifter eller dokument som saknas, och i just detta specifika fallet har jag TYDLIGT förklarat flera gånger att jag HAR inte mer information än hon i den här typen av frågor, det är inte så att jag liksom har access till någon dokumentbank hos leverantörerna, eller känner på mig vad produktionsplaneraren har gjort för inställningar på just denna specifika order, men det hjälper tydligen inte. nu hände detta efter att jag hade gått hem igår och då hjälpte det inte att sitta och råma i korridoren utan då lade hon istället en hög papper på mitt bord och en lapp där hon frågade hur hon skulle göra. exakt samma grej hände häromdagen, men det här med att dra slutsatser eller gå tillbaks och kolla på ett tidigare ärende är uppenbarligen inte A:s grej. jag har så extremt svårt att förstå det där, att man liksom nöjer sig med att bara göra ett halvdant jobb och vara beroende av andras hjälp och inte anstränger sig för att bli bra på det man gör.
vuxna jättebebisar och pms är inte heller någon bra kombination kan jag väl säga. speciellt inte när de dessutom är dryga och beskäftiga och tycker sig kunna allt och veta allt i andra sammanhang. men att lägga ihop a och b och få det till ab är tydligen någonting som hon tycker är mitt jobb.
och en annan sak som stör mig EXCEPTIONELLT mycket är att hon flåsar. ja, det är elakt och det kan hon väl inte hjälpa (eller kanske kan hon prova med att sluta röka? jag fattar inte, jag skulle få panik om jag flåsade som om jag sprungit ett tempolopp bara av att gå hundra meter på plan mark från parkeringen och hit, men uppenbarligen stör det mig mer än henne), men jag kanske inte heller kan hjälpa att jag tycker att flåsande är ungefär det mest obehagliga ljud som finns, lite i klass med att folk smackar och äter med öppen mun. JAG BLIR GALEN. men, ja, det är väl som vanligt bara att bita ihop.
men annars var det en rätt bra dag igår. solen sken, himlen var blå. jag bar upp några pallkragar från trädgårdslandet, ställde dom i det hörn av tomten som ska bli det provisoriska trädgårdslandet tills de elaka grannarna antingen flyttar eller dör, vilket som nu råkar inträffa först. det låter enkelt men var det inte eftersom den delen av tomten som ska bli det nya trädgårdslandet ligger i en backe, så jag fick bygga upp en liten konstruktion med tegelstenar och grejer för att pallkragarna skulle stå någorlunda rakt. och sen i med fiberduk och i med jord och gud vad mycket jord det får plats i en dubbel pallkrage och svetten lackade och jag bar och stretade, men det var ändå härligt. det var liksom så längesen jag kände någon som helst energi till att göra såna här grejer.
och sen stoppade jag lånekortet i fickan och strosade ner till biblioteket i mina jordiga trädgårdskläder för att hämta en deckare som jag hade beställt, och jag tänkte fina tankar om hur härligt det var, allting var grönt och det doftade nyklippt gräs och körsbärsblom och vinden var ljum och jag älskar att bo där jag bor, på landet men ändå bara några minuters promenad från ett bibliotek.
ja, sen gick jag hem igen och funderade lite på hur jag skulle plantera i mina pallkragar, och i helgen kommer kanske mr S' kompis och då ska dom sätta staket i gamla trädgårdslandet. det finns ju ett staket mot granntomten, och någon meter innanför det har vi planterat buskar som insynsskydd, men trots att den elaka grannen ständigt klagar på hur det ser ut på vår sida så gillar hon ändå inte att vi har planterat buskar (en sån där människa som liksom aldrig blir nöjd hur man än gör) och tycker därför att hon är i sin fulla rätt att sträcka sig över staketet och bryta av grenar på våra buskar på vår sida av tomtgränsen, alltså inte grenar som växer in på hennes sida (och ja, detta är polisanmält, men de kan inget göra för det finns inga bevis. men nu har ytterligare en granne polisanmält de elaka grannarna för en annan grej, så vi hoppas på många bäckar små), så nu måste vi sätta upp ett staket innanför staketet för att hindra henne från att göra åverkan på sånt som växer på vår tomt. men förhoppningsvis kommer det att reta ännu mer gallfeber på henne. HA. ja, i alla fall så är det väl bra om mr S och hans kompis kan fixa med det så det blir av, för jag orkar faktiskt inte lägga mer energi på de onda grannarna. så då får jag väl ta att mr S' slöa kompis kommer hit i helgen, men jag ska ändå på utställning på söndagen och slipper då förhoppningsvis att umgås alltför mycket.
ja, i alla fall. det var en fin promenad där, hem från biblioteket, och jag tänkte inte en sekund på att mobilen låg hemma på laddning och när jag kom hem hade ingen ringt. INGEN HADE RINGT PÅ HELA DAGEN. så bestämde mr S och jag att vi skulle kolla på ett avsnitt av "sons of anarchy" och han kokade te och jag gick och duschade och ja, naturligtvis passade L på att ringa då och när jag sen skulle ringa upp så svarade han inte. sånt kan ju förta den bästa av stämningar, och jag fick försöka jobba med tanken att jag KAN INTE LÖSA HANS PROBLEM och så kollade vi på ett halvt avsnitt och sen ringde L. och ja, han hade inte svarat för han hade varit tvungen att duscha, men det var ändå dagens första dusch och den hade ju i alla fall inte varat i timmar och han verkade inte så värst bekymrad just för stunden i alla fall. alltid något. sen kollade vi klart på avsnittet och gick och lade oss.
och idag. tja. jag är trött, när klockan ringde i morse så var jag ytterst nära att bara stänga av den och fortsätta sova, men jag lyckades få liv i mig själv i sista sekunden. när jag kom hade jag fått en kallelse till ett lönesamtal. HA HA HA, avtalet ger 1,6 % och det är vad alla kommer att få så vad vi ska "samtala" om är ju ytterst oklart. men det ska vi göra imorgon. idag ska jag väl jobba vidare med vad som känns som ett mission impossible-projekt och ikväll är det avslutning på kursen som jag har varit hjälpinstruktör på. om jag har tur och L är inne i ett bra flow nu så kanske jag till och med hinner träna lite med mina egna hundar också. vi får väl se.