idag är statusen som följer:
* igår skulle jag åka till skogen och lägga spår, sedan åka till brukshundklubben och träna med båda hundarna, sedan åka och spåra med mina kursdeltagare och slutligen spåra med mina hundar. av detta hände följande: att när jag kom fram till brukshundklubben så ringde L och sen blev jag sittande med hans ångest i telefonen i ungefär en timme. HEJ DÅ TRÄNINGSTID. HEJ DÅ VÄLBEFINNANDE.
* men kursen gick bra och mina hundars spår gick bra, men allting tog längre tid än jag trodde och jag kom inte hem förrän det var efter läggdags egentligen, och då ville jag bara ösa ur mig hur trött jag är på den här situationen, men då började mr S dividera om "hur man hanterar ångest" på ett sätt som det bara fanns en typ av ångest och den uppförde sig på ett sätt som var applicerbar på allt. som om det fanns en gradient i ångesten där L kunde gå och känna efter och välja beteende utifrån hur han kände sig. försökte förklara att det i L:s fall inte finns någon tid att gå omkring och analysera situationer och göra avvägningar, det slår ju på direkt, som en strömbrytare. men han bara fortsatte att tjafsa vidare, som jag upplevde det, så till slut ifrågasatte jag snäsigt hur mycket han egentligen visste om ocd och de funktioner som triggar igång det och då blev han sur och det slutade med att jag grät och han gick och lade sig på soffan. HEJ DÅ NATTSÖMN.
* igår fick jag ett nytt projekt att jobba med och då skulle jag använda en applikation som det bara är min chef och puckochefen som använder annars, och jag fick någon läslänk och då visade den inte samma uppgifter som när vi satt på mötet och chefen hade igång applikationen med sin inloggning, och de uppgifterna skulle jag behöva för att kunna jobba med detta, så min chef mailade puckochefen, som är någon slags admin för denna applikation, och bad henne fixa en inloggning till mig. då svarar hon HONOM så här, och inte ens cc:at till mig: Har hon använt läslänken från intranätet? När jag använder den så kommer jag in på rätt ställe. Kolumn 3 innehåller uppgifterna" och så någon skärmdump på hur det såg ut hos henne. JA, MEN HOS MIG ÄR KOLUMN 3 HELT JÄVLA TOM OCH HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT BARA GE MIG EN JÄVLA INLOGGNING?
nu har ju puckot lyckligtvis flyttat och jobbar på ett regionkontor i en annan stad, så vi träffas sällan längre. och det är ju inget nytt under solen att hon och jag inte drar jämt, eller att hon är väldigt mån om sina revir och helst inte vill släppa in mig där för tänk om det skulle visa sig att jag har någonting att tillföra eller om det rent av skulle visa sig att jag är bättre på det än vad hon är eller kan någonting som inte hon kan. det är som om hon inte tål att jag har mer utbildning och högre kompetens än vad hon har i vissa avseenden. och sen kan hon väl inte riktigt tåla sitt misslyckande när hon skulle få personalansvar över mig och en till och det slutade med att den andra blev utbränd och sa upp sig och då gick min chef in och bara tog över utan att puckot hade någonting att säga till om. men då är det som att det också är mitt fel eller en anledning till att inte gilla mig. ja, jag skiter i vilket för jag gillar inte henne heller. det är bara just nu som hon irriterar mig något VANSINNIGT för att hon är så tydlig med att markera revir kring den här satans applikationen, och det går ut över mig eftersom mitt jobb då blir mycket omständligare.
* och sen är det assistenten A som går mig på nerverna. i min tjänst ingår en bit som handlar om analyser av råvaror och färdigt material, vilket är, kanske inte direkt tråkigt men i alla fall rätt så rutinstyrt och kanske inte så himla utvecklande, i alla fall om man bara ska utföra dom och inte sätta in dom i ett sammanhang och fatta beslut utifrån det, som jag gör, men inte hon eftersom hon inte har den kunskapen. sen har jag ju en bit tjänst där jag jobbar med olika utvecklings- och förbättringsprojekt, gränserna mellan de här olika bitarna är lite flytande, så ibland jobbar jag mer med den ena biten och ibland mer med den andra och rätt ofta med båda samtidigt. men i år har det i alla fall blivit så att jag, sen A började för ett par månader sen, nästan bara har jobbat med olika projekt och hon har tagit analysbiten. och nu är det som att hon går och blänger missunnsamt för det, och jag får lite Z-vibbar för det var ju så det började med henne (eller började och började, det stod ju väldigt klart att hon hade extremt mycket privata problem och att det där beteendet hon uppvisade snarare var ett mönster som gick igen än någonting som hade med oss att göra), det här att hon tyckte att vi andra hade så roliga arbetsuppgifter och hon minsann bara fick göra sånt som ingen annan ville göra. det var för övrigt inte sant, men det var hennes uppfattning och sen fattade hon ju inte att man liksom inte TJATAR sig till steg uppåt i karriären, i alla fall inte i detta företaget, alla har gjort sina hundår och det finns inga direkta genvägar (med undantag för vissa chefer, men alla vi andra har fått jobba oss till våra positioner).
A och jag jobbar lite omlott så hon börjar och slutar ett par timmar senare än jag, och innan när jag har kommit så har allting från eftermiddagens analyser varit klart, men nu har hon av någon anledning börjat lämna grejer så att när jag kommer på morgonen så kan jag inte börja med det jag ska utan måste göra klart "hennes" grejer först. nu handlar det bara om småsaker som kanske tar en kvart-tjugo minuter, men det är ändå störigt och känns som en liten missnöjesdemonstration av något slag. ännu störigare är att hon, när hon kommer på morgonen, brukar fråga vad som är på gång och då redogör jag för det och berättar att det är si och så många prover från kvällen innan och då sätter hon taggarna utåt fastän jag bara svarar på hennes jävla fråga och så kommer med någon förklaring i extremt kränkt tonfall om varför hon inte hunnit det och det, SOM OM JAG HADE ANKLAGAT HENNE PÅ NÅGOT SÄTT. och ibland kan hon komma och slänga en bunt papper på mitt skrivbord och säga att "nu får du faktiskt ta det här" i en ton som om hon minsann får jobba ihjäl sig medan jag har det lugnt och skönt. bara för att jag inte redovisar varje detalj i det jag jobbar med så betyder det väl knappast att jag mest sitter och jäser på kontoret, men det verkar hon ju tro.
jag. blir. så. trött. nä, men det är väl inte det här man statusuppdaterar om på facebook direkt?
---
lite senare:
* jag beklagade mig lite över puckochefen inför M och A, och då sa A: "ja, ni är ju båda lite speciella fast åt varsitt håll". kan man ju välja att tolka hur som helst, min just-nu-inte-så-samarbetsvilliga hjärna valde naturligtvis att tolka det som att hon tycker att jag är som puckochefen, fast kanske i andra avseenden då. och om puckochefen tycker jag och många andra att hon är: dryg, besserwisser och rätt så socialt inkompetent. en sån där som alltid ska skriva andra på näsan om vad som är rätt eller fel. en sån som, om man sitter i godan ro och fikar och skämtar om något, kan döda den mest uppsluppna stämning med ett överlägset "men har ni tänkt på vad det här får för konsekvenser för miljön?" eller något liknande. en sån där rätt så liten människa med komplex som alltid måste hävda sig, veta bäst, som kör med exkluderande härskartekniker.
och då börjar paranoian krypa, tänk om de andra tänker att jag också är en sån, inte likadan kanske, men ändå något liknande. att de suckar och stönar över min person och mitt sätt att vara bakom min rygg. att det där som jag har identifierat som exkluderande härskartekniker kanske i själva verket är...något annat?
* för övrigt har den här jävla läslänksfrågan bollats fram och tillbaka via mail hela förmiddagen. det är tydligen en behörighetsgrej och den är puckot inte beredd att släppa ifrån sig, i alla fall inte till mig. nu har chefen gått in och sagt att de där uppgifterna var ju ytterst användbara även för en som gick in via läslänk, men jag hade ju hellre sett att han slog näven i bordet och bara röt: FIXA DET. men det är väl inte riktigt hans stil.
* jag har hittat ett jobb att söka som gissningsvis är för bra för att vara sant, för det ligger i grannbyn vilket skulle ge mig tio minuter till jobbet. så ja, det är nog en utopi är jag rädd. det är en annan bransch, viss typ av arbetsuppgifter är likartade mina nuvarande men tjänsten är mer inriktad på ledning och styrning och innebär även att man sitter i ledningsgruppen och ett visst personalansvar. så jag svamlade ihop ett mail om hur jävla förträfflig jag är med all min erfarenhet och hur förnämligt det på alla sätt är att ha mig som anställd, att jag kan allt från att hantera reklamationer till att kostnadsoptimera produkter och utveckla och implementera kontrollmetoder och programmera processdatorer och ordna kickoffer och cirka allt däremellan. snacka går ju åtminstone och att de sen använde ett kvalitetsledningssystem som jag fick googla för att förstå innebörden av behöver jag ju liksom inte precis nämna. men ja. jag söker det. de kan ju alltid säga tack, men nej tack och sen har ingenting hänt.