Frigörelseprocess

Jag och maken går igenom något stadie just nu. Vi håller på att frigöra oss från våra barn. Jag antar att det egentligen är tvärt om, att barnen frigör sig från oss. Men det känns mer som ett test av oss. Hur mycket frihet och ansvar vi vågar ge barnen, de klarar ju sig alldeles galant.

I fredags var vi på fest, utan barn och utan barnvakt. Snajsig finmiddag en bit från stan( dock med bil och möjlighet att köra hem vid ev kris). Vi åkte halv tre och var hemma vid 23. Barnen köpte pizza och godis och hade mys. De hade somnat i en hög i våra sängar när vi kom hem.

Dagen efter åkte vi själva till stan en sväng, fikade, fixade ärenden och hade vuxentid. Kunde tom diskutera heminredning.

Idag fick G gå hem själv, med egen nyckel, för första gången. När jag ringde hem och kollade satt han och gjorde läxa.

Det känns stort, bra och konstigt på samma gång. Fantastiskt skönt, en värld av möjligheter öppnar sig. Samtidigt ett litet litet vemod över att tiden går så fort.