Jodå, jag lever också.
Bitvis är livet toppen, bitvis är det frustrerande och lite tråkigt.
+
*stora barn som man kan göra mycket roliga saker med.
*bra man som stöttar, får mig att må bra och är rolig att umgås med
*musik, både att sjunga och lyssna på
*träning som får mig att känna mig både stark och snygg
*att jag har en ekonomi som tillåter mig att göra roliga saker och köpa fina saker
*att det är sommar och det är lagom fint väder.
*att vi fått starttillstånd till ombyggnationen
*att min arbetsplats äntligen har förstått att starta en separat avdelning inom "mitt område"
-
*att jag inte fick någon av chefstjänsterna inom den nya avdelningen (och följaktligen har tappat lite arbetslust...)
*att jag ägnar stor del av min lediga tid åt att tjata på barnen att sluta hänga över dator/padda/telefon.
*att det verkar stört omöjligt att få barnen att läsa utan hot om represalier
*Att barn 1 inte vill umgås med sina nya klasskamrater utanför skolan (men det är inte så hemskt egentligen)
*att barn 2 är stundom skitjobbig och nog kvalar in för någon form av diagnos (åtminstone ibland)
Men nu är det semester och det känns bra, tror jag.