nä, men nu måste jag väl ösa ur mig lite grejer som stör mig orimligt mycket, så orimligt att jag nog inte riktigt vågar yppa dom för någon annan, för då tror de väl att jag är någon sorts psykopat. det tror jag inte att jag är, men i alla fall, här är grejer med assistenten A som stör mig:
1. hennes sätt. alltså, hon är ju ingen elak människa på något sätt, men hon är rätt dryg och beskäftig, lillgammal hade man väl sagt om ett barn, jag vet inte vad det kallas när det är vuxna, men sådär präktig och ordentlig och vet precis hur allt ska vara. och hon kan allt, speciellt när en lösning uppdagas eller man får svar på en fråga så måste hon understryka att det var faktiskt exakt vad hon hade tänkt säga hela tiden (men det kommer aldrig förrän hon så att säga står med facit i hand). så jävla irriterande.
2. när hon vill ha hjälp med något och frågar "får jag störa dig en sekund", och jag vänligt svarar "ett ögonblick, jag ska bara göra klart här först" (SOM MAN GÖR, åtminstone i min värld) och får ett "ja, jag menade inte att det skulle vara nu med en gång" i en extremt kränkt ton till svar.
3. att hon ta mig fan alltid frågar vad man har betalt för allt från bensin till hantverkare, och det spelar fan ta mig ingen roll hur billigt man än köpt någonting eller om man så har fått det till skänks. hon har ändå alltid betalt mindre, och berättar det inte bara så att det framgår hon är extremt nöjd med detta faktum, utan även i ett tonfall som att alla andra är lite enfaldiga som blir lurade att betala överpris.
4. att hon berättar för mig "hur jag är" när hon fan inte har en aning. som häromdagen när jag nämnde i ett sammanhang att jag inte gillar att resa och då sa hon: "du är precis som min svägerska" och så berättade hon en lång historia om att hennes bror hade ordnat en resa för att överraska svägerskan när hon fyllde år, och svägerskan hade då varit extremt missnöjd med precis allt, åkte de till new york så hade hon hellre velat åka till paris eller om det var tvärtom, och det var fel på hotellet och vädret och allt allt allt hade hon klagat på och skyllt den stackars brodern för. jaha, så då "är" jag likadan? för helvete. men det verkar ju patetiskt att liksom börja försvara sina påstådda karaktärsdrag med ett "nej, sån är jag faktiskt inte alls".
5. att hon alltid gnäller och pustar över hur långt hon har till jobbet och hur besvärligt det är att köra så långt med all trafik och på de tiderna hon har. jamen det är väl för helvete inte mitt fel? jo, jag vet att hon är ute efter att få börja tidigare och sluta tidigare och på så sätt slippa den värsta trafiken, men hennes arbetstider ÄR åtta till halv fem av en anledning (som inte har med henne att göra), gilla läget för helvete.
sådär, nu ska jag klistra på ett trevligt ansikte och gå ut och möta världen. eller nåt.