Valborg

Jazzie 2015-04-30 22:15 (inga kommentarer)
Våra barn har för första gången i sitt liv fått sen en majbrasa. (varför heter det majbrasa egentligen? Det är ju inte maj förrän imorgon)
Grodan är 5 år och Tusse 3.
Det har inte gått tidigare.

Jag tycker att valborg är ungarnas högtid. Även om tonåringarnas supande tenderar vara det alla associerar Valborg med. Men jag minns själv det spännande med brasan. Lek och stoj. Det spelade ingen roll om vi var hemma där vi besökte en stor majbrasa. Eller var på landet där vi hade bara en liten på vår egen tomt.

Så att låta mina barn få se brasa. Men Grodan har svårt att vara vaken till 20.00 på kvällen. I år är alltså första gången som han lyckats.
Måste säga att jag blev lite nervös igår när Grodan tog upp ämnet på väg till dagis.
- Mamma, vet du, imorgon är det majbrasa.
Grodan är i en sån otroligt känslig period just nu. ALLT som inte blir som han tänkt sig blir otroligt dramatiskt. Så jag blev orolig att han skulle se fram emot brasan för att sen somna ifrån det.

Men det lyckades. Vi såg brasan. Det var stort. Imorgon ska vi gå tillbaka för att se vad som finns kvar. För det brann ju en stol i brasan!! OCH EN BOOOOK MAMMA!!

Sen träffade jag på markägarna. De som äger stora delar av marken runt omkring oss. Fick tag på en mailadress. Sambon har pratat om att han är lite sugen på att skaffa bikupor. Men man måste ha någonstans att ställa dem.
I år fyller han och jag 40. Jag är lite splittrad. På ett sätt hade bikupor eller något ämnet varit en superbra 40-årspresent. Samtidigt är jag inte helt säker på att Sambon vill börja ett projekt på det sättet. Han gillar att gå och fnula och tänka och fundera och sen dra i gång projekt efter sina tänkta planer.

Men nu har jag i alla fall en mailadress så vi kan maila och fråga om vi skulle kunna få ställa ut bikupor någonstans. OM Sambon är sugen vill säga.

Glad Valborg allihop

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte