Kontroll
Jazzie 2015-04-28 22:06 (inga kommentarer)
Terapeuten och jag har kommit in på ett svårt ämne. Kontroll.
Alltså, jag fattar att jag ägnar mig åt kontroll som jag kanske skulle må bättre av utan. Jag fattar att kontrollen hindrar mig från en hel del saker. Ändå så fattar jag inte.
Jag fattar inte vad för kontroll jag ska släppa. Än mindre fattar jag hur. I alla mina försök att realisera "Släppa kontrollen" så är det bara ytterligare versioner av kontroll.
Jag får inte ihop det helt enkelt.
Men hej... det är väl det vi ska jobba på.
Hon gillar att prata om min känslo-Jazzie. Frågar hur hon ska få plats och ge uttryck. Jag har ingen aning.
- Vad händer om du går ut i skogen? Alldeles själv?
- Vad händer? Ingenting händer.
Tanken att jag skulle gå ut i skogen för att kunna bara vråla... hahahahaha. Oj, oj, oj. Bara tanken är helt absurd. Vad skulle jag skrika åt ute i skogen? När jag kommer ut i skogen är frustrationen redan undertryckt och locket har lagts på.
Don't get me wrong, jag vill hitta sätt. Skulle gärna gå ut i skogen och vråla. Men hjärnan krullar sig och får inte ihop den bilden alls.
Kanske skulle jag komma till något med den här texten. Men det har i så fall seglat bort på vägen. Så vi tar kväll här och kryper i säng.
God natt.
Alltså, jag fattar att jag ägnar mig åt kontroll som jag kanske skulle må bättre av utan. Jag fattar att kontrollen hindrar mig från en hel del saker. Ändå så fattar jag inte.
Jag fattar inte vad för kontroll jag ska släppa. Än mindre fattar jag hur. I alla mina försök att realisera "Släppa kontrollen" så är det bara ytterligare versioner av kontroll.
Jag får inte ihop det helt enkelt.
Men hej... det är väl det vi ska jobba på.
Hon gillar att prata om min känslo-Jazzie. Frågar hur hon ska få plats och ge uttryck. Jag har ingen aning.
- Vad händer om du går ut i skogen? Alldeles själv?
- Vad händer? Ingenting händer.
Tanken att jag skulle gå ut i skogen för att kunna bara vråla... hahahahaha. Oj, oj, oj. Bara tanken är helt absurd. Vad skulle jag skrika åt ute i skogen? När jag kommer ut i skogen är frustrationen redan undertryckt och locket har lagts på.
Don't get me wrong, jag vill hitta sätt. Skulle gärna gå ut i skogen och vråla. Men hjärnan krullar sig och får inte ihop den bilden alls.
Kanske skulle jag komma till något med den här texten. Men det har i så fall seglat bort på vägen. Så vi tar kväll här och kryper i säng.
God natt.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte