Grodans mandlar

Jazzie 2015-04-20 21:21 (5 kommentarer)

Grodan ska operera bort halsmandlarna.

Sambon och Grodan var hos läkaren idag. Och läkaren konstaterade att på höger sida var mandeln 5 på en skala 1-5. På vänster sida har mandeln börjat växa.

Vi uppmärksammade den märkliga utväxten i Grodans hals i slutet av februari eller början av mars. Då hade alla utom Sambon ont i halsen och jag var lite orolig att det rörde sig om halsfluss, eftersom jag hade så jäkla ont. Så jag skulle kika ner i Grodans hals för att se om det gick att se något. Där fanns en utväxt.
Hur tusan ser man ut i halsen egentligen? Har man utväxter bara så där? Jag lös med ficklampa i alla familjemedlemmars hals. Svårbedömt. Framför allt eftersom Grodans hals var svullen. Kanske var det ingen utväxt.

Så avvaktade. Han verkar ju inte ha några märkbara problem. I påskas kikade jag ner i Grodans hals. Nu var utväxten utan tvekan en utväxt. Som dessutom hade vuxit märkbart.
Sambon fick uppgiften att ringa sin specialläkare och boka in tid för undersökning. Den tiden var alltså idag. Igår kväll tittade jag återigen ner i halsen på Kvack. Och visst, utväxten var där och hade blivit än större jämfört med påsk.

Läkaren frågade om Grodan snarkar (ja) Om han rör mycket på sig i sömnen (ja) Om han blir täppt i näsan lätt (ja) Och en del andra frågor som alla besvarades med ett ja.
Läkaren sa att eftersom han inte hade några akuta problem så var det upp till oss föräldrar att bestämma om han ska opereras eller inte.
Usch vad jag ogillar sånt. Att vi ska avgöra om vår unge ska opereras eller inte.

Men Sambon och jag pratade om saken. Jag tror ju att om vänstersidan håller samma tillväxttakt som högersidan så har Grodan två mandlar som går ihop mot slutet av sommaren. Och då gissar jag att problemen börjar bli allt mer märkbara.
Läkaren noterade också en körtel bakom näsan som han tyckte vi kunde göra något åt när man ändå håller på. Den ska tydligen göra det lite svårare för Grodan att andas genom näsan.

Så imorgon ska Sambon ringa och boka operationstid.
Behöver jag säga att jag tycker det är ASJOBBIGT att tänka mig att min lilla femåring ska opereras?

.jag

ouusch ja, mitt sexåriga barnbarn opererade bort en polyp i näsan/halsen för ett par månader sen, kan ärligt säga att han var väl den som var minst bekymrad. "man får äta glass och kolla på film" är hans version av att bli opererad.

2015-04-21 06:04:29

ikapiika

G har opererats bakom näsan i späd ålder samt justerat ett vattenbråck vid 4 år. Båda operationer som krävde sövning. Skitjobbigt när det skedde men bra efteråt. Efter någon dag har han varit helt som vanligt igen. Kör tycker jag.

2015-04-21 18:28:20

Bella

Båda mina har tagit bort mandlarna vid tre resp tre och ett halvt år och det är mycket bättre att göra det som liten om det ändå måste göras. Jämför jag med hur eländig jag blev (som tog bort mina när jag var drygt 20), så var det en enorm skillnad hur snabbt de återhämtade sig. Men visst är det jobbigt med operation!

2015-04-21 18:37:48

Lisasan

Usch det är förståeligt om det känns jobbigt med operation på en så liten grabb. Samtidigt tror även jag att det är bättre att göra nu än sen. Jag tog bort mina mandlar för bara några år sedan och jag var vansinnigt dålig. Har förstått att det brukar gå lättare med barn, så jag håller tummar och tår för att det ska gå bra. Bunkra upp med glass och kalla goda drycker innan han kommer hem!

2015-04-21 23:11:45

Pocksigen

Jättejobbigt - det är en oerhört tuff grej att lämna bort sitt barn i okända händer och att vara så maktlös och utom egen kontroll som man är när barnet sövs och opereras. Men jag tror som Lisasan säger att det nog är lättare som barn än som vuxen. Omtankar och medkänsla. Lillis opererade örat för ett par månader sedan och jag var ju ett vrak. Men tog mig igenom stärkt och lycklig över den fantastiska vård vi har. Hoppas du får en bra upplevelse och ffa att Grodan blir bra. <3

2015-04-30 14:14:25

Info

Namn: Jazz
Född: -
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2008-12-27
Antal texter: 1 076
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.

Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte