And she's back

Drygt två dygn efter min senaste text kom han, dagen innan vi hade tid för igångsättning. Lite som sin far, gillar visst att skjuta upp saker in i det längsta.

Nu har fyra månader gått och och jag har fortfarande inte skrivit ner förlossningsberättelsen. Jag har svårt att gå tillbaka, gå igenom det igen. Och då gick ju allt ändå bra, så lite märkligt är det. Men jag blev nog chockad över smärtan och hela upplevelsen.

Fast jag behöver skriva av mig, det märker jag ju. Prata i all ära, men det är ju det här jag är van vid. Att få formulera i lugn och ro, kanske sudda. Visst borde jag lära mig att prata på ett sätt som ger mig samma lättnad, men den här inte så gamla hunden har ingen lust med det just nu. Alla KBT-verktyg som jag har i huvudet får mig att vilja kräkas. (Moget beteende.)

Så vi får se. Det dröjer nog inte fyra månader tills nästa gång, nu har jag liksom brutit barriären.