N har en pappa. åtminstone i teorin. i praktiken är deras relation så här: vi separerade när N var jätteliten. i ett par års tid träffade han henne varannan helg, på mitt initiativ. sedan träffade han en ny tjej, de flyttade ut på landet, de fortsatte att träffas varannan helg på mitt initiativ. jag ringde, jag styrde upp, jag fixade, jag skjutsade, jag hämtade. det pågick ett par år, sedan började N säga att hon inte ville åka dit. att det inte kändes som att pappas nya tjej tyckte om henne för hon var jämt så irriterad och N kände sig lite rädd för henne.
jag försökte diskutera detta med N:s pappa, föreslog att de kanske kunde prova att ha en annan form av umgänge ett tag, att umgänge kan se ut på många olika sätt, det måste inte vara komma-dit-på-fredag-och-åka-hem-på-söndag, jag föreslog att de kunde träffas när som helst när det passade, bara gå och fika eller gå till någon lekplats eller vad som helst. men då blev N:s pappa skitsur och bara: JAHA, SKA JAG BEHÖVA SKILJA MIG FÖR ATT FÅ UMGÅS MED MIN DOTTER ELLER? och jag försökte resonera, men han ville inte lyssna och då gav jag fan i det, tänkte att nu har jag styrt och ställt och fixat och donat med detta i flera år, nu kan han få ta över bollen, och jag tänkte att han hör väl av sig. men det gjorde han alltså inte. men sex år senare stod han plötsligt på vår trappa och bölade, då skulle de skiljas och han skulle flytta till en lägenhet i närheten och nu skulle han kanske inte få träffa de barn som han fått med sin nya tjej och då råkade han väl komma på att han hade ytterligare ett barn. N var då tolv år och de träffades några gånger, hon var och hälsade på i hans lägenhet, alltid när han hade sina andra barn, och hon tyckte det var roligt med halvsyskonen. sen flyttade han igen, inte jättelångt men huset han hyrde låg så avigt till, man var liksom tvungen att ha bil för det gick inga bussar och det var en smal trafikerad landsväg, men själva sträckan var väl inte mer än fem-sex kilometer. men då var det plötsligt JÄTTEJOBBIGT att han skulle "vara tvungen att åka och hämta henne så fort de skulle umgås" och jag hade ärligt talat ingen lust att vara hans privatchaufför. om N hade velat, så visst, då hade jag väl ställt upp, men hon var inte speciellt angelägen, hon hade fullt upp med stallet och kompisarna och hade väl liksom vant sig av med att ha en pappa på de där sex åren när han inte hörde av sig.
så gick ytterligare tio år utan att han hörde av sig. nej, han hörde inte av sig, trots att de bodde i samma stad. inte så mycket som ett julkort eller ett "grattis på födelsedagen" på tio år. sen var det någon av hans syskon som hade snokat rätt på N på facebook, fått reda på att hon var gravid och menade på att ska du inte ta kontakt med din pappa nu när han ska bli morfar? varför det nu helt plötsligt skulle läggas över på henne, men i alla fall, vi resonerade hit och dit och kom fram till att vi kunde bjuda honom på lille A:s dop, det var väl ett osökt tillfälle att ta upp tråden igen utan att det behövde bli sådär nu-ska-vi-träffas-på-tu-man-hand-och-prata-om-vad-som-hänt som kan vara rätt jobbigt om man inte har haft kontakt på tio år och haft en rätt sparsam relation även innan dess.
ja, så han blev inbjuden och han kom dit. jag hade fullt upp med att underhålla mina föräldrar, eftersom de blir som klisterlappar på mig i alla sociala sammanhang där de inte känner folk, så jag pratade aldrig med honom. men vid ett tillfälle hörde jag honom säga till N att nu fick "de" minsann inte låta det rinna ut i sanden utan nu skulle de börja träffas, bättre sent än aldrig.
och sen dess har det gått ytterligare sex år. antalet gånger de har träffats: noll. antalet gånger han har hört av sig: noll. antalet julkort, grattis-på-födelsedagen-, gott-nytt-år-sms: noll. trots att de aldrig har bott mer än ett par mil ifrån varandra.
jaha, men i söndags så råkade de springa ihop inne på ica, N såg väl att det var han men hade av förklarliga skäl ingen större lust att stanna och stå och kallprata, så hon låtsades som att hon inte såg honom. på kvällen fick hon följande sms:
Hej jag såg dej på Kvantum idag men du ville nog inte träffa mej. Man kan undra varför. Men det är ju upp till var o en. Ha det bra Kram
alltså vad säger man? i det här fallet tycker jag inte det spelar någon roll att N är vuxen, han är hennes jävla pappa, han har skitit i henne i stort sett i hela hennes liv, men nu ska han liksom skuldbelägga henne för att hon bara går förbi honom när de möts i affären.
som man sår får man väl skörda, eller? fy fan, jag är så jävla trött på FOLK.