okej, jag är kanske inte världens roligaste människa att leva ihop med just nu. men jag försöker, jag anstränger mig för att hålla ihop och att det inte ska gå ut över andra. men just nu känner jag mig ledsen och orättvist behandlad och, ja, SUR är väl ordet helt enkelt.
så här: mr S röker inte i vanliga fall, men på helgen, om han tagit ett glas vin eller en öl så tycker han att det är gott med en cigg. okej, det är ju hans business. någon gång i vintras så såg jag att han hade lagt fimpar i den yttre källartrappan, där han tydligen brukar stå och blossa när det regnar. jag frågade då om han inte kunde fimpa i någon burk istället och ja, jo, det kunde han väl, fast det skedde inte i brådrasket direkt utan de där fimparna blev liggandes och jag fick säga till en gång till innan de försvann, och alla vet ju exakt hur kul det är att behöva "säga till" en vuxen människa, och hur kul den vuxna människan tycker att det är att bli "tillsagd". men i alla fall. fimparna försvann, problem solved.
jaha, men när jag skulle gå ut med hundarna i morse så låg det väl några fimpar i källartrappan IGEN. så jag frågade, vänligt ska tilläggas, om han inte hade ställt dit en burk att slänga fimpar i, och jo, det hade han, men igår hade han inte stått i källartrappan utan ute på gårdsplanen och inte "orkat hålla på och springa upp och ner för källartrappan". nähä, men då kunde han kanske skaffa en burk till och ha någon annanstans då, tyckte jag, och jo, svarade han lite irriterat, det kunde han väl. och så gjorde jag det uppenbarligen FATALA MISSTAGET att säga att jag tycker det ser så tråkigt ut när det ligger fimpar slängda i trappan, och han snäste att vem fan ser det då, och jag snäste tillbaks att JAG SER DET, räcker inte det? och han gormade att jamen han hade ju sagt att han skulle ta en burk till och att han inte fattade varför vi hade den här diskussionen överhuvudtaget och sen kändes det som att om den här "diskussionen" skulle fortsätta så skulle den bara spåra ur ännu mer, så jag bet ihop och sa inget mer. men det känns ju sådär. eller jag fattar ju att alla kan ha en dålig dag och det är som sagt inte kul att bli tillsagd och tjatad på (dock: ej heller kul att vara den som säga till och tjatar, fattar inte varför folk inte bara kan TA SITT JÄVLA ANSVAR), det är bara att mitt självömkande drama queen-jag tänker att JAG aldrig får ha några dåliga dagar fastän jag fan nästan BARA har dåliga dagar just nu, men jag får fan aldrig visa nåt, jag ska bara vara glad och stå upprätt och fucking leverera hela tiden och att det aldrig är någon som tar hänsyn till hur jag mår.
fast det är det kanske, även om jag inte märker det. sen kom han och var liksom sådär liksom kontaktsökande som han är när han vet att han jag är irriterad på honom, men jag var bara sur, svarade bara avmätt på hans frågor och inte en stavelse mer än nödvändigt, sådär barnsligt sur som jag egentligen hatar att vara.
jaha, men nu har jag i alla fall betalat räkningar och deklarerat, även åt mr S eftersom han blir så stressad av att hålla på med sånt och jag inte blir det, men sur är jag lik förbannat. så jag ska nog ta en macka och lösa något korsord och klockan två ska jag träffa min ena kurs och spåra med dom, förhoppningsvis slutar den här dagen roligare än den började men säker kan man ju förstås aldrig vara.