hej och hå

.jag 2015-04-24 11:56 (inga kommentarer)
alltså jag blir GALEN på min assistent. fattar inte vad det är med folk som tror att alla är tankeläsare så att de bara behöver prata om "den här" och "han" och "hon" så ska alla fatta EXAKT vad som menas med en gång. exempel på autentiskt samtal nyss:

assistent (A): mailade du hon den där nya igår...?
jag: vem då?
A: ja, hon, vad hette hon nu...?
jag: ?
A: det var den där råvaran som vi köper från danskarna du vet...(för kännedom: vi köper säkert mer än hälften av våra råvaror via diverse danska agenter, så "danskarna" är inte precis någon ledtråd här)
jag: nej, det vet jag inte?
A: den som kom igår, vad heter den nu...det var hon den där nya du vet, hon på...vad heter det nu...som vi köper den ifrån... (för kännedom: jag jobbade med mitt nya projekt hela dagen igår och har inte en SUSNING om vilka råvaror som "kom igår", vilket A borde känna till eftersom det de facto var hon som jobbade med den biten. och hur lätt är det att veta vilket företag vi köper "den där råvaran, vad den nu heter" som "kom igår"? VA?)
jag: alltså, jag förstår faktiskt inte alls vad du pratar om.
A: jamen du vet, hon mailade ju bara till mig! (i en lite påstridig ton som om det här var någonting vi diskuterat innan, vilket vi alltså inte har).
jag: menar du [namn på dansk kollega som mailat till A förra veckan]?
A: nej, det var ju hon den här nya...hon hade mailat till S och hon visste kanske inte att hon skulle använda den här adressen som är gemensam...
jag: jaha, men då kanske du kan fråga S, för jag har faktiskt inte en aning om vad du menar.

men alltså, är detta NORMALT? det är ju skillnad om vi till exempel precis skulle haft en diskussion om råvara X eller nyanställda personen på företaget Y, och att man då skulle kunna hänvisa till "den där råvaran" eller "den där nya på Y", men att börja dagen med att prata om "den här råvaran" eller "den där nya" på ett helt abstrakt sätt och tro att andra människor bara BING, får upp en träff i hjärnan och fattar exakt vad man menar. kan man liksom inte rannsaka sig själv lite och inse att om i princip alla ens jobbsamtal handlar om att reda ut vad som egentligen menas, att det kanske är att man uttrycker sig väldigt otydligt då? men självkritik verkar ju generellt inte vara folks starkaste sidor direkt.
fan. ibland är det som att jobba i en annan del av köping. och jag hade inte sagt något om det om det hade varit mitt JOBB att jobba med människor som inte har förmåga att uttrycka sig bättre än så, men det är inte mitt jobb och jag är dessutom beroende av att ha en fungerande kommunikation med en människa som tror att alla andra är tankeläsare.

stör mig dessutom på att A är en sån där person som alltid måste kommentera andra människors etnicitet, typ har hon varit på vårdcentralen så är det viktigaste att berätta att läkaren hette muhammed och att återberätta det han sagt med tillgjord brytning, vilket ju känns rätt skrattretande när hon själv har ett ordförråd som en fucking treåring på sitt eget modersmål.

och i morse dök hon fan upp innan klockan sju fastän hon inte börjar förrän åtta, för hon hade skjutsat sin son till flyget och jadå, jag fattar att man inte kör hem och är hemma en halvtimme och sen kör till jobbet, det hade jag inte heller gjort. men jag STÖR MIG. och jag STÖR MIG på att hon alltid ska vara exakt där jag är, ställa frågor om mitt nya projekt, kommentera vad jag gör när jag står och labbar, uttala sig om saker hon inte har en aning om men i en ton som om hon faktiskt visste något, eller överhuvudtaget bara uppehålla sig i min närhet och till råga på allt är hon en sån som inte har någon känsla för att andra människor har ett kroppsrevir utan ställer sig sådär obehagligt för nära. jag står inte ut. eller jo, jag står väl ut för att jag måste stå ut, men kul är det fan i mig inte.


men det är ju i alla fall fredag. jag var bara tvungen att lätta lite på trycket.

Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.